En podcast från Aftonbladet avsnittet presenteras av. Stöd i den progressiva åldersgräns 18 år. Hej och välkommen hit till Starta pressarna med Daniel Suvonen. Jag heter Anders Lindberg, politisk chefaktör för Aftonbladet, och Daniel kom till mig för ett par år sedan och sa att han ville starta en podd och han ville starta en podd som skulle handla om ekonomi, sa han. Det kanske inte är ett första ämne för Aftonbladets läsare.

Ekonomi. Hur skulle podden se ut? Frågar jag. Den ska vara en timma lång. Och vi ska vara ett antal ekonomer eller kunniga i ekonomi och vi ska bjuda in ekonomer, finansministrar och experter.

Vi ska bara prata innehåll, inget politiskt spel, ingenting annat utan bara sakfrågor. Jättemycket kvällstidning tänkte jag. Nu sitter vi 85 tror jag det vi har publicerat 86 avsnitt senare och betydligt många fler timmar senare så sitter vi här och har den här podden och ni är jättevarmt välkomna. Det här har varit en väldigt intressant resa. Jag har inte förstått alla inslag, kanske riktigt.

Men vi står här nu tio minuter sena, 16 minuter sena och vi gör det faktiskt därför att jag var på Sveriges Radio. Jag ska komma hit och prata och Bilderberg. Gruppen hade alltså snott alla taxibilar. Och därför är det på riktigt. Daniel sa att jag ska säga att vi skulle vart i Grand Hotels vinterträdgård.

Det är inte sant, men Bilderberg. Gruppen tog alla taxibilar, så vi är tacksamma att ni är här. Nu vill jag lämna över till en illuster skada. Välkommen upp på scenen. Daniel Suonen, Sixten.

Jag stod här. Elisabeth. Ena. Max. Men inte ser där.

Niklas. Och dagens gäst, Andreas Cervenka. Välkommen hit! Du ska vänta. Nej, du får inte.

Du ska inte gå upp än. Jag vill bara säga att du var här som ord och bild till dig. Tack så mycket. Vad kul att se alla. Anders, jag vill bara säga det från början.

Vi hade ett möte på ett restaurang och så sa jag det här. Och Anders blev helt tyst. Jag har en idé. Vi måste träffas. Och så sa han.

Vad är det för idé? Han var liksom uppslutten och sedan så berättar om en del. Bland helt tyst. Och hej, jag ska trolla med ledningen. Och sen ringde han två veckor sedan och sa Okej, vi kör.

När kan ni börja? Och det tycker jag är liksom värt det. Det är värt han en applåd att man får komma till Aftonbladets ledarsida om man är ledarskribenter. Jag tror inte alla kan komma till Anders inbördesrätt när vi startar en podd, men jag kunde det och att vi gick att göra. Jag tycker vi fann en stor tack, Anders.

Utan dig hade vi inte varit här. Bilderberg gruppen försökte se till att vi inte lyckades, liksom alla satt fast på olika sätt. Det kan vi komma till senare. Jag heter Daniel Suonen. Vi är väldigt glada att se er här.

Många av er som är här har varit gäster i podden. Ekonomiska talspersoner, chefredaktörer, ungdomsförbundare, författare. Jättekul! Allihopa som har varit med i podden, professorer. Många av er kommer återkomma.

Om en stund så kommer Andreas Cervenka upp här så ska vi börja med själva sakfrågan. Men ibland så får vi mejl till vår podd och då frågar folk vilka är de här personerna som man hör i podden och som man efter hundra timmar kanske har en relation till. Eftersom vi aldrig gör det annars så ska vi börja med någon sorts presentation av er, av oss som gör det här. Jag tänkte att mig och apan känner ni redan så de andra kan vi ta. Om vi ska köra en som är ny i sammanhanget men inte för våra lyssnare, det är Elisabeth Lindberg.

Vem är du? Vad gör du på dagarna på Katalys när du inte poddar? Ja, jag är utredare på Katalys sedan i januari. Jag har haft intensiva första fem månader. Ibland har vi spelat in så mycket poddar så jag vet inte riktigt vilka avsnitt vi egentligen har gjort.

Men det har varit väldigt, väldigt kul. På dagarna sysslar jag annars med Katalys utgivning så att alla rapporter och böcker går numera genom mig. Jag är hård med rättvisa. Och du har doktorerat på 70-talets ekonomiska politik kan man säga. Ja, jag är doktor i ekonomisk historia.

Vi återkommer till dig snart. Bredvid dig har du Anna Gurin som är lite grann medprogramledare. Du jobbar med någonting spännande som kommer till hösten här. Vi jobbar på en till nytt program, kanske en podd, en Youtube-show. Vi får se vilket format det tar.

Men vad gör du på dagarna när du inte poddar, när du inte sänder? Ja, jag är biträdande chef på Katalys och jobbar med allt som har med Katalys att göra. När jag började jobba så var vi bara Daniel och jag. Så att vi har gått från två och sakta, sakta växt och blivit fler och fler. Och ju fler vi har blivit, desto mer har vi arbetet fördelat och fått en lite rimligare arbetsbörda, skulle jag säga.

Vi har celldelat oss och vi återkommer. Vi kommer, vi kör igenom här. En som du var praktikant först på Katalys, Sixten Enkvist. Du är med ibland. Du var med och snackade bland annat med Strandhäll om arbetstidsförkortning.

Jag fick ju också representera vanligt folk med en sund och normal relation till partiet i näst senaste avsnittet. Vi är ju en helt partipolitiskt oberoende, men Socialdemokraterna överintresserad med dragning åt finanspolitik. Men det var nämligen så att du kom hit och sen så hade vi Anders Lindberg som skulle klippa podden och det orsakade sådana stressmoment hos mig. Så jag var efter tredje podden som svarar Nu bygger vi en studio Sixten. Beställ allt vi behöver så vi inte behöver belasta Anders mer.

Han har annat att göra. De första podden sitter klippta, Anders. Men sen så tack vare att du var där så kunde vi klippa själv och bygga en studio. Vad gör du på dagarna? Du jobbar jävligt mycket med podd.

Ja, det blir det. Det är mig ni ska tacka för att ni slipper höra Daniel börja varje resonemang med. Jag tänker så här. Det försvinner 90 procent av gångerna. Annars ni som har hittat hit via nyhetsbrevet har läst mig väldigt mycket, men utan att det har funnits mitt face eller namn bakom bakom det.

Det tar också mycket tid. Och jag måste ändå lägga till att jag tycker ändå utan dig. Sixten hade vi ju här inte byggt av, för vi har pratat i tio år. Om man startar på det. Ska vi starta?

Nej, men vi har inte tid. Vi kan inte. Vi har inte tid och sen kom du och du har erfarenhet av att podda. Du har ju en annan podd, en fotbollspodd och som praktikant och du bara sade det bara köra. Vi sätter igång så att utan dig vet jag inte om vi hade någonsin kommit igång.

Och det är det som en risk på katalyser. Kommer man en gång innanför dessa saurons portar så kommer man liksom aldrig ut, utan man delöper sig på något sätt. Någon heltidsanställning. O. Liksom och limma fast mig, liksom en omrutsman.

Tills det löser sig och det löser sig också. Liksom när man såg det som Anders och sedan Sixten som gjorde det här möjligt. För vi hade inte orkat annars. En som också varit med sen början, sen allra första början. Fast du var ganska ny på jobbet då.

Det är Max Järnek. Du är den som en Elisabeth är ju ekonomhistoriker. Du är ekonomisk. Hemligheten bakom en bra ekonomi podd är att ingen är nationalekonom. Det är liksom det grund konceptet bakom att lyckas med en ekonomi podd och en bra tankesmedel det hålla nationalekonomen borta och sociologer ekonomiskt nära och partiet på behörighet av sådant.

Men Max, vem är du och vad gör du? Du har doktorerat också. Jag är doktorerat i sociologi som du sa i Lund och sen har jag varit på Handelshögskolan här i Stockholm. Och sen resan vid dig. Vi tog hem dig.

Ja, jag gick runt där och harvade och försökte få forskningspengar för att forska om klimatomställningar. Men det gick inte, så då hoppade jag på det här tåget istället. Men du liksom ofta. Du har gjort mycket. Du gör mycket research.

Du liksom gräver fram saker i början, framför allt när vi liksom nu har vi lärt oss. Vi har ju också hört det här och pratat om där. Vi har lärt oss mer om ekonomi och ekonomisk politik. Det var en skola för oss. Det är en skola för oss också.

Men du liksom i början har gjort mycket research ofta när vi är utländska ekonomer och du har just klart håller på med en podd om Argentina och Javier Melej som kommer snart. Kanske i morgon, va? Det hoppas jag. Ja, det hoppas vi. Vi lever på hoppet.

Men då är det ofta du som har de internationella utblickarna och liksom expertkunskapen. Och nu har Elisabeth fyllt på också. Eller hur? Ja, det är som ett vanligt poddavsnitt där. Helt naturligt.

Niklas, du är vår södra pelare. Du sitter i Lund och forskar, bor i Malmö och är expert på välfärd. Vad gör du på dagarna? Jag är docent i statsvetenskap och jobbar på Lunds universitet. Men eftersom Katalys tydligen är som Mordor eller Hotel California har jag kunnat lämna.

Så jag är kvar som affilierad forskare. Jag skriver både på Lunds universitet och på Katalys. Jag forskar om varför högan alltid vinner de senaste tre decennierna. Och hur vänstern ska göra för att börja vinna igen. Och jag tycker mycket om att komma upp och prata om att det är finare väder i Skåne.

Det gör väl liksom störa mig. Bättre fotbollslag och allting liksom. Ja, inte i år, men det var det. Idag hade vi lite utvecklingssamtal som vi summerade i våren. Men ett av de personalkrav som kom till mig som chef var max en poddinspelning om dagen.

Det är ett sånt där krav som finns från Faktföreningen på Katalys och på Starta Pressarna. Och det var jag som hade sagt det i desperation. En poddinspelning där jag nästan somnade av trötthet. Men jag hade börjat fyra på morgonen med en tågresa och sedan spelat in tre poddar. Och under en tredjedel så somnade jag nästan innan vi pratade.

Men det kan vi ta en annan gång. Helt enkelt ett hårt tryck. Men om man börjar så här. Vi vet ju nu vilka ni är. Om man tar så här bara spontant.

Vad har varit det mest otippade som har hänt eller hängt ihop med den här podden? Vad är det konstigaste? De hatar såna här frågor. De vill bara prata om räntor och sånt. Har det hänt något konstigt runt själva podden?

Jag tyckte ändå att Magdalena Andersson avsnittet. För jag har ju varit med egentligen. Jag var praktikant 2014 under valrörelsen. Precis efter att Katalys bildades. Och var med och skrev valanalysen 2014.

Så jag har varit med länge. Sen 2013 kan man säga. Och i tio år har vi gnällt på Magdalena Andersson. Vi har dragit oss i håret och i skägget. Och varit så himla frustrerade över den här politiken som hon har fört.

Efter tio år av tjat så stod det där mitt emot henne. Och jag var inte med då. Men när jag lyssnade på det så tänkte jag. Vad har de gjort med Daniel? Har de någonting på honom?

Har de hotat honom på något sätt? Har de köpt honom? För det var så himla snällt. Då tänkte jag. Vad hände med den där oppositionsrollen?

Men jag funderade lite på det. Vad var det som hände där? Och då kom jag på att jag tror faktiskt. Jag tror du har en sån respekt för institutionen. Partiledare för Socialdemokraterna och Arbetarrörelsen.

Du kan inte vara hur respektlös som helst. Det var det jag kom på sen. Men jag tänkte. Ja. Det var ett snällt avsnitt.

Lars Kallfors textade och sa. Du var väldigt snäll. Det tog jävligt hårt. Jag vet inte. Ni kanske inte håller med.

Jag tänker på vad Anders sa. Både Daniel och vi andra som var med och intervjuade Elisabeth Svantesson. Vi blev så fruktansvärt charmade av henne. Hon var så oerhört trevlig. Så vi mådde nästan lite dåligt sen efteråt.

För hur trevlig hon var. Oerhört trevlig. Ingen politik. Inga reformer. Som gör någonting för vanliga människor.

Hon var otroligt trevlig. Vi hade henne där. Sen gick vi åt lunch. Fan vad skönt att det är över nu. Hur gick det egentligen?

Sen när man kommer tillbaka. Då har hon mejlat. Jag har aldrig haft kontakt med henne. Jag har haft kontakt med någon präst där. Hej Daniel.

Tack för ett otroligt. Otroligt proffsigt och trevligt. Riktigt moderat. Så skulle aldrig Magdalena Andersson göra. Ingenting.

Det är stumma. Det är som att vara ett barn i en familj. Utan kärlek. Att ge dem idédebatt. Jag tänker så här.

Har ni andra någonting konstigt? Jag tycker egentligen det konstiga är att vi faktiskt har gjort det här. Det är jävligt mycket jobb. Men det är väldigt roligt. Och det tror jag många av er som lyssnar på det här uppfattar att det är kul.

Många återkommer, många mejlar. Vi har väldigt roligt. Problemet är oftast att vi gör för många poddar. Då blir Anders jävligt sur. Och Kalle som är gammal katalysare.

Han ska hantera den här skiten på fredagar. Så på fredag klockan tre. Då börjar vi bråka om rubriken. Aftonbladets ledarsida. De vill ha en stenhård.

Mycket. Ett klickbait. Någonting med innehållet att göra. Och vi vill ha något långt. Som man kan googla på om 20 år.

Och förstå en innehållsförteckning. Och detta bråkar vi om. Varje fredag. Hantera det här bara. Jag går ut.

Jag orkar inte. Lägg ner den här podden. Det är många sms som hade skickats. Och sen så blir det ändå väldigt bra. Men att vi håller på.

Det är det. Det här som vi var rädda för. Hur fan ska vi orka med det här? Vi är nästan beroende. Och jag tror också att det är som att vi gör det tillsammans.

Jag tycker nästan att det är lite fel. Vissa av oss sitter ju utan Daniel Suhren. Det blir inte sämre för det. Jag tror att många som är fasta lyssnar. Hur många lyssnar på podden?

Alla. Väldigt många. En fråga jag har. Hur många tycker att podden är för lång? Till Anders Lindberg nu.

Är det för långa avsnitt? Ja eller nej? Två, tre stycken. Hur många tycker att de är alldeles perfekta? Upp med en hand.

Det är ändå fler. Det är 10-2. Det är bara för dig. De är för korta. Men vi har långa poddar som vi kan skicka till dig.

Det finns längre material. Nej men så här. Om man vill förstå dig i Magdalena-intervjun så kan man tänka sig att hon står under hela den här intervjun i Daniels gamla par birkenstock. De som är uttjänta står hon i under hela intervjun. Hon vill inte stå i sina klackar.

Då skulle hon bli trött. Då tror jag att ditt hjärta smälter lite grann. Hon har också plockat ner sig två stycken av mina hårdkokta ägg i sin väska. Det var väl lite grann att kanske vår styrelseordförande på Katalys brukar fråga lite ironiskt om jag kokar ägg till alla gäster. Hon står alltså i mina birkenstock.

Som borde ha slängts för 7-8 år sedan. Den som har stått i mina birkenstock under ett helt poddavsnitt den kan förstå man på något sätt. Nej men så här. Vi ska ju ha Andreas Svenka snart upp på scen här han har kört långt för att komma hit. Jag tänker så här.

Liksom. Om man tar en sån här fråga som aposerverar hans text. Vad tycker ni är mest extremt med Sverige idag? Och vad vill ni ändra i Sverige idag? Vid Niklas började du vifta.

Vad är mest extremt i dagens Sverige? Otroligt subtil viftning. En spasm. Eller en liten spasm. Jag viftade till av välost att besvara den här frågan.

Jag tycker att ett tema som återkommer mycket i våra poddar handlar ju om att vi som land, vi är väldigt väldigt bra på att använda demokratin och politiken till att på något sätt förvandla offentliga medel, offentlig makt till privata rikedomer. Som huvudsakligen samlas hos en väldigt så liten rik elit. Och det här kan man göra med stram finanspolitik och jättelåga räntor. Man kan göra det med ersättningssystem till privat välfärd som överkompenserar de privata utförarna. Man kan göra det med avdrag på allting som överklassen konsumerar i princip.

Och jag tänker att apropå, vad behöver vi förändra? Jag är ju liksom marxist. Vilket innebär att jag tror att politiken sluts av konflikten mellan arbete och kapital. Och jag tror att en strategisk fördel som våra motståndare har tillskansat sig, det är att de har nästat sig in i delar av arbetarrörelsen. Det är liksom banden mellan den politiska eliten och den ekonomiska eliten är ett av de stora hindren för en mer progressiv jämlikhetspolitik som har mycket mer stöd bland den svenska befolkningen egentligen.

Och det kommer vi säkert podda mer om också. Och det är lobbyistfrågan. Ja, absolut. Och det vi hade med Johannes Krennelle här gjorde ett kanonavsnitt med dig om din fantastiska bok Bananrepubliken Sverige. Och det är de frågorna eliternas sammanväxt.

Om man tittar på den politiska utvecklingen under de senaste tre decennierna så finns det en del som politikerna har fjäskat för med de här avdragen med möjlighet att välja skolor samtidigt som vi inte finansierar de offentliga skolorna. Men framförallt så har vi slickat röv för de som har allra mest pengar i samhället. Som just nu har bokat alla taxis i Stockholm. Precis, bara en sån sak. Det är säkert ett regeringsrekret som ligger bakom det också.

Tack, då har vi din bild där. Max, vad tycker du är mest extremt i Sverige? Jag måste nog gå utanför ramarna lite och ta någonting utanför ekonomisk politik och säga Sveriges inställning till Israel. Att vi är det enda landet, förutom USA, som har stoppat hjälpen till UNRRA och inte återupptagit den igen. Att vi gick på den här uppenbara bluffen att UNRRA skulle vara styrt av Hamas.

Det är väldigt extremt i ett internationellt sammanhang. Det är verkligen chockerande att se hur pass okritiska människor är och hur pass mottagliga de är för propaganda som man har sett sen det här kriget började 7 oktober. Det är en extrem position vi har internationellt. Där kan man ju säga att politiken just nu, ändå vänstersidan, är ganska vettig i den kritiken mot regeringen. Ja, och även gamla moderater.

Carl Bildt är ju nästan en voice of reason i det här sammanhanget. Att han vågar kritisera Israel. Det är den här regeringen som nu helt går på SDs linje. Och det är extremt i sig att vi har… Liberalerna och Kristdemokraterna.

Och KD, precis. Det är inte bara Sverigedemokraterna. Men det är ganska extremt också att vi har ett parti som är grundat av åtminstone en bokstavlig nazist som är näst största parti i Sverige och som är stödparti. Det är också ganska extremt, får man säga. Enna?

Vad vill du ändra på? En liten grej. Det finns så himla mycket extremer. Jag tänker… Jag tänkte faktiskt också på en mening i Johannes Knälls bok Bananrepubliken.

Alltså skamlösheten. Alltså den extrema skamlösheten, på något sätt, i hur både politiker och den här korruptionen och lobbyisterna och att det inte finns… Folk verkar inte… Det finns ingen sån social kontroll längre att folk skäms för om de stiftar lagar och sen går nästa dag och liksom… Köper aktier.

Ja, Avanza, ministrarna. Det är liksom… Ibland tänker jag att vi måste återinföra skammen eller i alla fall giantelagen igen. Men… Det är en bra reform.

Som en ny kaffechef. Du ska inte tro att du är något. Men sen också det som jag tänkte mest på. Alltså vi hade ju vårt Klassisk Sverige-projekt där vi var ute och föreläste hundratals föreläsningar om klassamhället och om ojämlikheten i Sverige. Och då hade jag varje år uppdaterade jag den här miljardärsräkningen som affärsvärlden hade.

Liksom från fem miljardärer och sen 20 miljardärer och sen 30 miljardärer. Så det var verkligen de där siffrorna. Vi var inte ens uppe vid hundra miljardärer för inte så länge sedan. Och sen kom du Svenka med din bok och helt plötsligt så bara… 500 miljardärer.

Alltså den… Den utvecklingen är ju extremt. Så extremt att Financial Times liksom varnar nu. Vi kommer till det. Ja.

Elisabeth? Ja? Är du nöjd med de här åtgärderna eller kan vi tänka oss en till? Ja, det tror jag. Det börjar bli ett valprogram här liksom.

Ja. Nej men min käpphäst har ju väldigt länge varit. Det var ju innan jag började på Katalys också. Men att… Sverige är så otroligt snålt.

När det gäller… Ja, det mesta egentligen. Men framförallt den ekonomiska politiken då. Och det här att man vägrar liksom investera. Vi har jättestora behov.

Men det är som att… Det är liksom… Man vänjer sig på något sätt. Tågen går inte i tid och saker fungerar inte. Avloppsrören går sönder.

Men… Ja… Ska vi inte sänka skatten lite till liksom? Ska vi inte srunta i det? Ska vi inte skjuta upp det liksom?

Alltså att det… Man är så snål och det blir inte av. Och vi tror liksom att vi för en rimlig ekonomisk politik. Men liksom i ett internationellt… Och med ansvar.

Ja, precis. Men i ett internationellt perspektiv är den ju extrem. Just i liksom hur snål den är. Och vi tror liksom att om vår statsskuld då skulle öka från liksom superlåga 30% till superlåga 40% så skulle vi liksom snart vara på ruinens brant. Medan liksom typ alla våra grannländer i Europa.

Undantaget Danmark då som är exakt likadana som vi. Har jättehöga statsskulder liksom. Och är inte på ruinens brant. Och det här corona-grejen också så här. Den här berättelsen om att bara för att vi hade sparat och vanskött vårt land i 30 år.

Ja, så klarade vi pandemin. Så klarade vi att ge folk stöd och a-kassa och sånt där. Men det gjorde ju alla andra också. Den att vi brände ut all vårdpersonal och liksom… Nej men det pratar vi inte om.

Och alla andra länder som hade mycket högre statsskuld hade ännu större… Hade de vårdpersonal överhuvudtaget. Nej men det där irriterar mig ju fruktansvärt mycket. Så att jag är ju på ett sätt… Alltså jag tror aldrig jag varit så här hoppfull någonsin.

Vilket är konstigt med tanke på hur världen ser ut. Men just det här att det liksom blåser nya vindar i den ekonomiska politiken gör mig jätteglad. Verkligen. Det känns som att tio, femton års opinionsbildning har faktiskt på något sätt ändå gett utslag äntligen. Så.

Men sen finns det också en annan aspekt. Förlåt. Det är ju just det här att man är också väldigt… Man kan ju säga att man är snål… Alltså man är snål nedåt och generös uppåt.

Så att det finns ju också den aspekten av att den ekonomiska politiken ser inte ut likadan för alla grupper. Utan den skiljer sig väldigt mycket åt. Så att. Jag menar vår nuvarande regering till exempel är beredd att gå med ganska stora underskott. För att sänka skatten för höginkomsttagare.

Men man är inte beredd att gå med underskott för att liksom finansiera mediciner. Eller en bättre sjukförsäkring. Eller A-kassa eller någonting annat sådär. Eller bygga järnväg för den delen liksom så. Så att.

Ja. Det tänker jag att det ska jag ha lite pejl på. Sixten. Har du någon att tillägga? Niklas tatsade ju lite på det här med vinster i välfärden.

Men det vet vi alla hur sjukt det är redan. Så jag tänker ändå en konkret grej som är riktigt extrem är ändå rotbidrag. Det är sjukare än rut på det sättet. Det är skattefinansierad värdehöjning av de som redan har mest villor och sommarstugor. Den är så konstig.

Och så många som tror, som använder ett sånt här rot var femte år för att göra någon liten renovering. Tror att det här är något som gynnar dem också. Den tycker jag är så extrem. Och att den nog i breda befolkningslag är en ganska populär reform tyvärr också på många sätt. Men den i kombination med ränteavdraget blir någon sorts extrem klasspolitik bara.

Det är så otroligt mycket fusk också med ränteavdraget. Ja, det är det också. Och så fort de ändrade så stiger bara priset. Varje räkning är på exakt totalbeloppet för avdraget. Det är liksom otroligt.

Vi är väldigt måna om att det är rotbidrag och rutbidrag. Sen är det ju extremt att man inte får ta en öl från en bar, gå över till sotoaren själv och sätta sig på ruteserveringen. Det kanske är där vi sticker ut allra mest i internationella sammanhang. Men det är inte lika viktig reform för mig. Och det är därför Sixen eftersom man började jobba på Timbro.

Det är inte Prio 1 som en skjutare. Jag håller helt med dig. Men på enas den här nya Jantelagen så kanske du ska inga rotavdrag hava. Det kommer som ett av budorden. Några av er ska…

Tack för att ni har hjälpt mig med den här podden. Det är det här gänget som gör det. Vi hörde det vid redaktionen. Utan de här personerna… Det hade inte varit en podd som hade varit att lyssna på utan alla era insatser.

Jag tycker vi ger de här en jättevarm applåd. Några ska ner. Andreas går upp. Det är ett jävla fint gäng alltså. Vi har lika kul som det låter.

Varmt välkommen. Tack så mycket. Hur är läget? Du har kört. En varm applåd.

Andreas du känns också som en återkommande. Det är fjärde gången du är med. Ordentligt. Du har varit med många gånger. Du får återkomma.

Du har skött dig bra. Du skriver jävligt bra artiklar. De flesta vet naturligtvis vem Andreas Svenka är. Du har varit klinikör på flera tidningar. Sen många år tillbaka nu på Aftonbladet.

Du är den som skriver de där artiklarna som man får skicka till sig. Av andra. Har du läst det här? Har du läst det här? Väldigt ofta är det en artikel av Andreas Svenka.

Du har skrivit två oerhört… Du är författare till böcker. Du har skrivit tre böcker som jag har känner till. Men de två stora Giresverige som kom för ett antal år sedan. Och sen Fuskbygget som kom i höstas för ett år sedan.

Just det. Och den senare har vi haft i podden. Och du har varit med och snackat om det. Jobbar du på någonting nu? Jobbar du på någon bok nu?

Inte just nu. Jag har varit med i den här fantastiska serien Boys, där vi spelar en handledare på Handelshögskolan. Jämnt djupt långt i öppet arkiv. Jag gjorde en cameo där, kan man säga, mot Adam Pålsson. Jag spelade honom lärare på Handels.

Intressant, eftersom jag inte är nationalrådgivare och de aldrig har varit på Handels. Men ändå, det var kul. Jag fick inget erbjudande att komma tillbaka. Känns det skönt att ändå ha varit idealtypen för en sån handelsprofessor? Ja, att de kastade mig till det var ett bra klipp då.

Att jag hade lyckats ge det intrycket. Du skriver väldigt bra böcker. Först bygger det sig om bostadsmarknaden. Du ser hela samhällsekonomin, ojämlikheten och den globala kapitalismen som just nu har samlats. Grädden har samlats på Grand Hotel.

Du ser den genom bostadsmarknaden. Vi kanske kommer in på det sen. Ämnet för idag tycker jag är det här som vi var inne på nu, med det här extrema Sverige. Det kom av att du skrev en fantastisk text. Kan du berätta om den?

Som hette just Det extrema Sverige. Det kanske är nästa bok då? Jag vill lita så andan i halsen. Jag körde upp till Lund. Det är det som påminner om varför jag flyttade till Skåne.

Anledningen till att jag körde var att det fanns inga SJ-biljetter. Jag var lite sen. Det startade klockan nio i morse. Då var det förstås trafikstoppning. Min pappa växte upp i Tjeckoslovakien.

Man skulle inte tillåta människor att lämna landet för då skulle man genomskåda bluffen. Det man bodde i var inte paradiset utan det fanns något bättre på annat håll. Det har nästan blivit så i Sverige fast omvänt. Man måste lämna Sverige för att förstå att allt inte funkar. Det var en utskällning av alla svenska politiker kring den dåliga svenska infrastrukturen jämfört med Finland.

Jag kan verkligen känna igen. Jag var i Finland för ett tag sedan. Jag är ganska ofta i Köpenhamn. Man åker över bron och känner vilket välstånd. Det är helt otroligt.

När händer det här? Man tittar på siffrorna. De har dragit förbi oss i BNP. De är 40% rikare typ. De har lika lång statsskuld som vi hörde och de har fantastisk infrastruktur.

Man blir lånad och köper en kaffe. Det här säger mycket mer om mig. Min bild om Bacca var att de har ingenting. De har fläskkakor och Lego. Nu har mycket hänt.

Det är nästan så att man måste lämna Sverige för att se på Sverige med andra ögon. Det är tillbaka till den här artikeln. Den tog avstamp i en artikel i The Financial Times. Titeln säger väldigt mycket. Rubriken var så här.

Sweden, a socialist paradise overflowing with billionaires. Det säger några saker. Det säger dels bilden av Sverige utomlands, även i The Financial Times, som är en socialistiskt land. Det säger förändringen, att vi har många miljonärer eller miljardärer. Det säger också något annat.

Premissen är att det här är något anmärkningsvärt spektakulärt och ett problem. Det här är inte i Flamman utan i The Financial Times. Jag har skrivit en artikel med rubriken Extremsverige. Det mest extrema i Sverige är vad som har hänt i Sverige kontra vår egen självbild. Det gapet.

Man måste nästan prata med någon som inte är från Sverige för att förstå vad som har hänt. Det är i The Washington Post man läste att SD, the neo-Nazi party, är Sverigedemokraterna. Det läste man i The Washington Post. Det är i The Financial Times man läste att vi har extremt många miljardärer. Det säger ganska mycket.

Jag pratade med en korrespondent från The Wall Street Journal i höstas. Han var en ekonomkorg baserad i Berlin. Han berättade att vi ska göra ett stort jobb på att välfärdsstaten expanderar. Efter pandemin och så vidare. Men vi har hittat en outlier.

Vi har hittat Sweden. Då tänkte jag höra vad som har hänt i Sweden. Sen förklarade man vad som har hänt i Sverige. Det blir nästan tyst i luren. Är det kvar?

Sen har vi det svenska skolsystemet. Will you become a billionaire by running tax funded schools? Hello? Nej, nej. Jag har varit på konferenser och förklarat det här och ingen på konferensen tror mig.

De tror att jag är en galning. Really? That can’t be right. Det är en person från The Wall Street fucking Journal som skriver om så. Utgångspunktet är att man måste vara panelmän.

Då skrev jag en tecken om att man måste ha den inspelad från andra länder. Det är så mycket i Sverige som vi själva verkar vara blinda för har hänt. Det är extremt spektakulärt i omvärldens ögon. Jag känner igen det här jättemycket. Både med Katalys och när jag studerade har jag varit ute på många konferenser.

Jag har träffat tankesmedjor liknande progressiva i Europa. Jag har varit på konferenser om vänsterns vägval. Den europeiska vänstern. Socialdemokraterna i olika länder. Problemet är att när jag föreläser vad som har hänt i Sverige så är det ingen som tror en.

Alla kan jättemycket om Sverige fram till 1980. De här franska konferensdeltagarna. Rudolf Meidner och svenska modellen. De kan alla detaljer och all historik. Men vad har hänt sen 90-talet?

Det är ingen som tror en. Jag hade till och med en tes ett tag när jag märkte den här diskrepansen. Jag hade en tes att det enda sättet vi kan vända på det här är arbetarrörelsen. Socialdemokraterna och fackföreningarna och LO erkänner vår defit. Vi måste först erkänna den här förlusten.

Så länge vi själva går runt och ger bilden av att den svenska modellen är stark och lever. Och välfärdsstaten är fantastisk. Och sossarna har vunnit. Så länge vi själva reproducerar den här bilden. Då blir folk lite, men okej om allt fungerar.

Och den svenska modellen fungerar. Och välfärdsstaten är stark. Varför är det ingenting som fungerar? Så enda sättet att börja göra något åt det måste vara att vi erkänner för oss själva. Att vi har förlorat och sen kan vi starta om.

En applåd. Jag var kongressombud på den här socialdemokratiska kongressen. Den här otroliga vänstersvängen. Det är flera som har kommenterat mitt enorma skägg. Det är faktiskt partiledningen som har beordrat mig att fram till valet får jag inte klippa det.

Utan det ska vara en illustration av det som kommer efter september 26. När det stora skäggets tid är här. Det stora marxistiska skägget. Det är vänstersvängen, den börjar där. Så det är direkt från Magda.

Jag ska klippa det sen efter valet. Vid en valseger. S-kongressen. Den illustrerades verkligen med exakt det här. Du satt i den där bilkö.

Du kom inte fram på vägarna. Och allt är inte bilderberggruppens fel. Det är svensk politiks fel. S-kongressen slutar på en söndag. Då går inga tåg från Göteborg.

Inga tåg går från Göteborg hela dagen. Så alla fick åka buss. Och vägarna var helt igenkrokade. För då var man tvungen att göra vägarbeten. Så vi satt liksom.

Det tog nio timmar från Göteborg. Alltså bara en illustration av det här land som faller ihop. Landet som en gång var ett fungerande land. Jag tänkte på det. När man läser dig och vi har haft med dig podden och så.

Du är ju en person. Som vi känner oss ganska befintliga med. För du blir väldigt arg väldigt ofta. Tänker jag. Du blir arg över ganska mycket.

Och lite förvånad och förbannad. Och så skriver du en väldigt bra text. Har du vreden i det där? Nej men jag blir arg på. Bullshit tror jag.

Jag kan bli arg på. Människor som ska förklara för andra. Som att de är mindre vetande. Människor som förelämpar andra människors intelligens. Det kan vi gå igång på ganska mycket.

Och det förekommer vi rätt ofta. Och jag tyckte apropå S-kongressen. Tyckte inte att det var petig. Men. Jag noterade att Göran Persson var där.

Ledande public affärskonsult. Som hade fått en biljett. En mångmiljonär som också var intresserad av Socialdemokratin. Men vi började intervjua honom i Aftonbladet. Och då tyckte jag att det var intressant.

Att han var varnad för att vi skulle låna mer. Och då tänker jag. Okej en ordförande i en storbank. Som varnar för att offentlig sektor. Ska öka sin skuld.

Hur har det sett ut de sista 25 åren? Jo offentlig sektor har skuldsanerat. Och privatsektor har lånat. Och vem gynnar det? Ja det gynnar bland annat Swedbank.

Och det tror jag också. Skulle lite många. Om man förklarar det i andra länder. Det kan vara lite konstigt. Att det har gått ihop så mycket hela vägen.

Så att han kan vara där helt skåsfritt. Och bara vara en skön gubbe. Som från förr. Du fick en uppsträckning också va? Det här är faktiskt väldigt kul.

Jag kom minuten efter att man hade. En timme efter att man hade dunkat. Beslutet om att man helt enkelt. Ska lägga om den ekonomiska politiken. Ungefär som vi har pratat om med den här podden, kunna låna till investeringar och så vidare.

Då träffade Göran Persson, stöd på Björn Rosengren, hankade fram igenom korridoren där och ropade suonen, suonen. Du har blivit så tråkig att lyssna på, du har inga nya idéer. Förr kommer du med något nytt, men nu är det bara det här att låna och låna. Och det är inget nytt, för det har högern gjort i hundra år och vi ska liksom inte låna. Det var Swedbanks idé, men jag sa okej, vi hörs sen, sa jag.

Göran Persson är ju liksom en, jag tänker så här, det är någonting med Göran Persson och Magdalena Andersson som är väldigt intressant att, jag tänkte på det på den här kongressen, vi ska inte prata om den här kongressen så mycket, men det är någonting med Socialdemokraterna att man är sin praktik. Praktiken blir ideologi, det man gör upphöjer man till. Jag tänkte lite grann om Sverige, självbilden, för jag tror som en att Socialdemokraterna är väldigt delaktig i att vi håller kvar vid självbilden, att Sverige är i princip ett socialistiskt paradis, som bara tillfälligt har en borgerlig regering och så snart ska allting bli bra. Men egentligen är det väldigt stora hål i vägen, det är väldigt stora problem, vi är skuldsatta som privatpersoner uppe över öronen, vi har skjutningar, vi har ett… Fattigdom.

Arbetslösheten är näst högst i Europa. Tillväxten. Allt det här är ett extremland som håller på att falla ihop på många sätt. Men Socialdemokraterna håller den här grejen. På 90-talet gjorde man saneringspolitiken till en överideologi.

Man gjorde det av nöden, man trodde på det, man gjorde det. Det kan man väl diskutera en annan gång. Man gjorde saneringen till ideologi, nästan skrev in den i bergväggen. Den som är satt i skuld är icke-fri. I 35 års tid var det politikerna, man är inte lånat till att laga järnvägar, man lånar inte till att bygga bostäder.

Man gör inte de här samhällsinvesteringarna. Därför att man har gjort praktiken till ideologi. Ja, jag tror det. Jag stundade på en intressant studie för ett tag sedan, efter att jag hade hört en intressant dragning av Andreas Walser på Swedbank, just kring inflationen i Tyskland. Att det är hyperinflation på 20-talet.

Det var ett så stort trauma. Det påverkar hur människor ser på ekonomin och deras beteende än idag, hundra år senare. Det har blivit så tongivande. Det återberättas i generationer. Där tror jag att vi har prallat väldigt mycket i Sverige.

Dels hade vi ett trauma för många i näringslivet, kring 70-talet och de jättehöga skatterna. Det märker man ju så fort man pratar om ojämlikhet. Man drar i tio minuter och säger att man inte vill att campen ska flytta. Eller pomperpossaskatten. Nollbäring på dagens…

Men det kommer där. Fantomsmörtandet kommer. Sen har vi då Persson som åkte till Wall Street. Det blev kränkt. Den kränktheten har präglat svensk ekonomisk politik.

Det har återberättats i generationer. Man har fått över kränktheten som föräldrar får över till barn. Lättkränktheten i ledningen. Det är ett trauma som har präglat ekonomin. Ett trauma gör att man inte riktigt tänker klart.

Avsluta kort så tror jag att vi nu lever i två andra sådana episoder. Nämligen först lågränte-eran som ändrade människors perception av ekonomin. Bara som normalt. Sen har vi öppnat inflationschocken. Tyvärr kommer det också leva kvar ganska länge.

Som blåmärken. Max, du är ofta den ekonomiska expertmotorn. Du driver tankar om den ekonomiska politiken i vår podd och gör research. Men du, Elisabeth och Niklas Altenmark som var på scenen här nyss. Ni skrev för ett par år sedan en artikel där ni visade att till och med den där urscenen, den svenska skulden i Wall Street av Björn Persson som blir de flinande finansvalparna.

Den är inte riktigt sann. Det är en myt. Kan du säga något om det? Myten var att det var Wall Street-finansvalpar som satt på korten och som kunde bestämma över svensk ekonomi. Vår poäng är att vi hade lånat en del dollar men framförallt lånade vi i svenska kronor.

De ger vi ut själva. Det är ingen som kan hindra oss från att ge ut så många svenska kronor vi vill. Sen var det ganska hög ränta. Men det berodde framförallt på att det var höga räntor. Federal Reserve hade höjt räntan så globalt var det höga räntor.

Riksbanken födde också en väldigt hög räntepolitik för att de ville skapa förtroende och se till att Sverige kunde gå med i euron så småningom. Skuldsaneringen är ju totalt motsatt mot vad man ska göra i en lågkonjunktur. Det sista man ska göra i en lågkonjunktur är att skära ner ytterligare att ta bort ännu mer köpkraft. Det man borde ha gjort var att man istället borde ha stimulerat ekonomin och se till att sätta folk i arbete direkt. Det har ju bildats en myte efteråt om 90-talet att den här krisen berodde på att statsskulden var för hög.

Men skulden kom ju från att man hade avreglerat i den privata sektorn. Man hade avreglerat bankerna på 80-talet. Vi hade en stor bostadsbubbla. Sen hade vi skattereformen 1990 som gjorde att bostadsbyggandet plötsligt kollapsade för att det blev plötsligt väldigt mycket mindre fördelaktigt att bygga bostäder. Man hade en kollapsad bostadssektor.

Sen hade man hela med Sovjets fall som skadade exporten. Det var kris i många andra länder samtidigt globalt. Det var en recession som man hade kunnat åtgärda på ett vanligt sätt genom att få igång byggandet igen och stimulera ekonomin och sätta tillbaka folk i arbete. Men då fick man samtidigt den här valutakrisen också. Den fasta växelkursen höll på att gå under och folk spekulerade mot kronan.

Då höjde man räntan till 500 % för att bevara kronan. Jag var ju typ 12-bas då. Vi hade levt ur våra tillgångar. Min mamma som var börspensionär, hon var tärande. Det sa ju politikerna i tv att folk som hade socialförsäkringar var tärande.

Alla hade tydligen levt ur sina tillgångar. Även en fattig arbetarfamilj hade gjort det. Att den berättelsen var helt enkelt inte sann. Det var inte så att den svenska välfärden var för dyr och så var vi tvungna att skära ner. Nej, absolut inte.

Istället för att höja räntan jättemycket och strama åt finanspolitiken borde man ha gjort tvärtom. Sänkt räntan och satt folk i arbete och stimulerat ekonomin. Alla statsskulden växt en bit men den hade sjunkit undan sen igen när ekonomin tog fart. Men sen har man omvärderat hela det här. Det man såg sig tvingade att göra har man sen omvandlat till en sorts hjältesaga.

Åh, vi var så himla duktiga. Trots att det var så himla smärtsamt för oss att skära ner på välfärdsstaten så gjorde vi det ändå för vi var tvungna. De här finansvalparna i Wall Street tvingade oss till det. Vi ville inte göra det alls egentligen men vi gjorde det och offrade oss. Om man har gjort något som för många var väldigt smärtsamt och offrat välfärdsstaten och skurit ner så kanske man i efterhand inte vill tänka att det var totalt fel åtgärd att göra, fel recept att man borde gjort tvärtom.

Då kanske man tänker att det var ändå för en god sak och vi räddade välfärdsstaten. Genom att vi sanerade statsfinanserna så kan Sverige sen komma tillbaka och få högre tillväxt. Den där berättelsen måste man på något sätt punktera om man ska komma vidare från det här eviga 90-talet. Framförallt om man inte ska falla tillbaka på den. Det är därför den måste punkteras.

Vissa har en teori om att vi lägger det där bakom oss i historieskrivningen. Nu börjar man ändra sig, nu går det åt rätt håll, nu fokuserar vi framåt. Det spelar ingen roll vad som var rätt eller fel på 90-talet men då finns en risk att vi bara kommer falla tillbaka till de svaren om inte de punkteras på riktigt. Du ska få komma in, Andreas. Om vi går då och snabbsporar till våren 2025, vårens första sommardag.

Ni är här, det är underbart. Vi är inne i en kris. I podden senast vi hade med dig och när vi sågs på en bokhandel på Söder och snackade genom julafton. Sverige är inne i en ganska unik lågkonjunktur. Vi är inne i en jävligt djup kris.

Eller hur? Vi är inne i en skuldsaneringsfas. Vi har en del av ekonomin som går otroligt bra. Det skapas otroliga välstånd i Sverige. I industrin, i företag, i form av börsvärden.

Det är jättebra, men sen har vi sliten av en hemmakock-kris som hänger ihop med det här. Vi har sanerat statsfinanserna. Det är en finansiell turnaround av balansräkningen som vilket börsbolag som helst skulle vara avundsjukt på. Sen har vi gjort en enron, om du kommer ihåg det här bolaget. Nämligen flytta ut riskerna från den egna balansräkningen från staten till kommuner och privatsektor.

Det har slagit tillbaka jättehårt. Vad är det som har hänt de senaste fyra åren? Vi har inte haft någon tillväxt och vi har inte tagit några nya lån. Vad är slutsatsen av det? Vi lånade alldeles för mycket i privatsektor.

Det är två berättelser om Sverige. Det ena är den extremt låga statsskulden, offentlig skuldsättning. Jag tycker också att man ska skilja på statens skuld och offentlig sektors skuld. Region och kommun är inte alltid så. Men tittar man på statens skuld så är det 16-17% jämfört med nära 70 på toppen.

Och sen har vi haft desto snabbare skuldtillväxt i den privata sektorn. Och det har slagit tillbaka. När jag läste din bok och du var med i podden och vi pratade om den. Jag kräver inte att du ska återberätta. Hela resonemanget, för du skrev ju den här boken för ett och ett halvt år sedan.

Men du hade ju ett resonemang i podden som var att just nu och sista åren har människor inte tjänat på att bo i bostäder. Alltså det finns väldigt många människor som inte har, på grund av det här zombitillståndet där ekonomin inte växer och bostadspriserna står still och ibland har de sjunkit och sådär. Och så inflationen då, 10-15 procent vissa år. Att det finns faktiskt människor som har förlorat, fast man bor då i en kanske lyxig bostadsrätt som man har lånat, så har man blivit fattigare. Det tror inte jag många fattar.

Ja, precis. Nominella bostadspriser är fortfarande lägre än vad de var på toppen, 2022. Alltså hur många kronor man köper en lägenhet. Exakt, hur många kronor. Och sen ska man då räkna med, om man räknar med inflationen, tycker en del att man inte ska göra.

Men om man gör det så är det ju raset lika dramatiskt som på 90-talet. Och sen finns det någon som säger, jo men inflationen innebär ju också en skuldsanering kan man säga. Om man jämför då skulder ifrån till BNP, som man ofta gör, så går BNP upp med inflationen och skulderna tillbaka. Så har vi fått en skuldsanering. Men eftersom vi har väldigt snälla fackföreningar i Sverige så har vi ju inte höjt lönerna så mycket.

Så det här blev ju inte den skuldsaneringen för privatpersoner som man hade kunnat hoppas. Om vi då backar, vad var förväntansbilden på stigande bostadspriser, stigande bostadsmöjlighet innan vi gick in i det här? Alltså slutet på pandemin. Då var det ju den, bostadspriser stiger med 5-10% per år, det gäller att köpa snabbt och så vidare. Att köpa dyrt och låna mycket.

Nu har det hänt någonting och om det kommer att hålla i sig vet man ju inte. Men tittar man historiskt så hade det inte varit alls konstigt om man haft en period med stagnerande bostadspriser under lång tid. Men jag tror också att det som har hänt är framförallt den mentala smällen. Nämligen, du går en period där det var noll och minusränta i nästan ett decennium. Jag tror att man kommer att titta tillbaka på det som är det största ekonomisk-politiska haveriet i modern tid.

Nämligen, titta nu, de sista tolv månaderna har KPIF-inflationen varit i snitt ungefär som 2019. 2019 hade vi minusränta hela året och en ekonomi som gick betydligt bättre än nu. Hur förklarar man det? För en lekman, det kan man ju förstås inte förklara. Men det ändrar ju då och sen kommer det inflationen som vi har lärt oss, den kommer aldrig komma tillbaka och sen stiger räntorna.

Vad innebär det? Jo, det innebär ju förstås att människor inte litar på experter och institutioner med all rätt eller deras förtroende är lite skakat. De litar på poddare och klinikörer. Nej, men det är förtroendet som är skakat och det är en ganska sund reaktion. Två, man tar självklart höjd för att det här kan hända igen.

Man går ju inte att köpa nya Thailand-resor direkt så fort det börjar vända. Så det är inte så konstigt att den här återhämtningen har dröjt så lång tid. Sen är vi ju väldigt stryktåliga i Sverige. För den här smygkraschen är ju liksom egentligen, bortfallet är ju otroligt stort. Jag tänker så här, den här artikeln som vi på något sätt gränsade lite grann och började med för en stund sedan.

Alltså vi ska avrunda strax. Det var ju liksom en av teserna där är ju på något sätt att när Financial Times tittar på Sverige, fallet Sverige och våra miljardärer, våra stigande ojämlikhet. Då ser de egentligen att här finns det ju underlag för revolt. Precis, och jag såg att svenskan skrev en artikel på ledarsidan om att jag hade spottat en revolt. Det var inte riktigt så, utan det var ju hans…

När kommer den? En antikapitalistisk revolt? Ja, han gjorde den analysen då, uppenbarligen efter data. Det här liknande utvecklingen som jag sett i Frankrike och Chile. Han kan inte ha läst in sig särskilt mycket på Sverige.

Här har vi ingen revolt, tror jag. Som jag var inne på tidigare, om man ska vara lite cynisk, så har det funnits en politisk konsensus att det här har varit bra. Det som jag tycker är mest intressant, och man ofta läser det utomlands, är att det finns en premiss av att ojämlikhet är något dåligt. Och då pratar jag inte om någon slags vänster, för det här är ingen vänster, utan det är någon slags allmän uppfattning att det inte är bra med ojämlikhet baserat på forskning. Det är inte längre självklart här.

Utan här, i tvärtom, kan man få motsvarigt att det är jättebra med miljardärer. Det blir en väldigt antintellektuell debatt. Jag tror inte på revolten, om det inte är så att man ser den sociala oron, kriminaliteten och de sakerna som en slags revolt. Vilket mycket värre kan vara fallen. Nu får Svenska Rövbladet själv skriva fler ledartexter, tänker jag.

Om man tänker hur samhällsdebatten var för 20 år sedan. Om man hade beskrivit ett samhälle med starkt växande klyftor. Starkt växande segregation. Alltså verkligen vi och dem. I Stockholm, där vi befinner oss nu.

Tunnelbanor, där man förflyttas med miljoner årsinkomst när man tar tunnelbanan en halvtimme. Från två förorter. Om ett sådant samhälle uppstår brottslighet, kriminalitet. Då skulle man se det som en koppling till den här ojämlikheten. Till den här segregationen.

Och fattigdomen och rikedomen. Men det gör man inte så. Här ser man det som en nästan darwinistisk grej. Det är något genetiskt, etniskt problem. Ja, det är en kulturell grej.

Det här är en komplext fråga. Man ska inte låtsas att det bara finns enskilda grejer. Men det som jag tycker är intressant är när man lyssnar på de poliser som håller på med det här. Vad är det som driver det här egentligen? Vad är det som driver det med ungarna?

Det är ju pengar. Och då dras det in liksom… Och det är kanske mest chockartat. Det märker man ju då hur man egentligen ser på den här frågan. Nämligen, oj det dras in vanliga, skötsamma, medelklass, läs, vita barn.

Hur dras de in? Dras det också in med pengar? Och vad beror det på? Jag brukar säga att det finns bara en plats i Sverige där toppen och botten möts. Det är ju på NK.

De har ju samma affärer. Ryskapitalisterna och private equity baronerna och de här gängkillarna. De ska köpa i typ samma märken. Bling bling. Och det är bara att titta på ungdomsbarometern som mäter hur mycket pengar har blivit viktigare för unga.

Det är klart att man kan inte bara se att det här är en kulturell invandringsfråga. Det är mer komplex än så. Men där kunde man också ha nämnt hur extremt Sverige har blivit just på de här förklaringsmodellerna. Att det har slagit över så hårt den här berättelsen om att alla samhällsproblem är orsakade av invandringen. Och alla samhällsproblem är liksom mitt fel.

Jag kom som flykting 1993 till Sverige. Du är ganska integrerad. Femårig flykting från kriget i Jugoslavien. Och det är jag som har orsakat barnfattigdomen. Och det är jag som har orsakat bostadsbristen.

Och det är jag som har orsakat ojämlikheten. Och det är jag som har orsakat att tågen står still. Att alla samhällsproblem är den här grafen på antalet utrikesfödda. Samtidigt som vi har haft en total nyliberal påskifte i Sverige. Frågan är vad är hörnan och ägget.

Men just att man har gått från de här socioekonomiska förklaringsmodellerna till det här etniska, kulturella. Och i princip skyller exakt alla, i alla fall från högersidan av tiden, politiken. I varje samhällsfråga kan man alltid vrida det för att vi har tagit emot invandrarna. Det är därför vi har det här problemet i skolan, exempelvis. Och det är extremt i Sverige att man går från ena extrem i förklaringsmodell till andra.

Utan att säga gå. Och jag trodde bara att jag skrev en artikel för några år sedan. När Karina Kate tog igång. Och Jimmie Åkesson, som jag i alla fall har upplevt det. Jimmie Åkesson skulle förklara varför vi ändå ska ta emot ukrainska flyktingar.

Ja, men det är ju riktiga flyktingar. Till skillnad från de miljontals proffsmigranter som har sökt till Sverige. Miljontals är ju mer än en miljon. Det är ju tre miljoner, miljontals. Tre miljoner, det är alltså alla som har utrikesfödda föräldrar.

Eller åtminstone en utrikesfödda förälder. Alltså vi då, tre? Proffsmigranter, ja. Min pappa var proffsmigrant. Han kom i båten 1965 och jobbade på Bygge.

Otroligt proffsigt och kallhamrat, måste jag säga. Och det är ju också rent ekonomiskt en helt vansinnig syn. Vi visade ju en rapport nyligen av Tony Johansson. Man skulle egentligen kunna visa samma graf över hur stor andel av välfärdsjobben, äldreomsorg, förskola, tandläkare, specialistläkare, som också är utrikesfödda och har människor som har migrerat. Den biten berättar man liksom inte.

Jag tänker så här, om vi ska dra ihop den här tecken. Vi har ju pratat lite politik och så här, men nu har vi den här krisen. Den donar. Vi är fortfarande skuldsatta. Nu vill väl alla här gå ut och takta oss till och fortsätta mingla och så där.

Men jag tänker så här, i höst ska det tas en budget. Vi har Svantesson som, när hon pratar i tv så ser hon nästan orolig ut ur ekonomin. Vi hade henne i podden. Ni kan lyssna på det om ni inte gjort det. Alla hennes svar var att vi ska sänka skatten.

Vi var ganska snälla mot Svantesson också i podden, för jag tycker man är trevlig mot sina gäster. Men liksom, alla hennes lösningar är att sänka skatten. Skatterna i stort sett. Kommer den här regeringen eller ens nästa regering, kommer man göra rätt åtgärder? Vad krävs i höstbudgeten?

Vad man än tycker om den här regeringen för att man skulle häva den här krisen? Om man ska göra en åtgärd, vad borde man göra? Du kan vänta. Max och Enna får börja. En åtgärd.

Om man vill häva den här lågkonjunkturen, vad borde man göra från regeringens sida? Lågkonjunkturen beror till stor del på att investeringarna har gått ner, framförallt i byggbranschen. Och att hushållen inte har så mycket pengar. Först kom inflationen och eroderade folks inkomster. Sen höjde man räntorna för att bekämpa inflationen.

Då blev det ytterligare en smäll. Så hushållen har verkligen hållit tillbaka. Det snabbaste sättet att få igång ekonomin är att ge hushållen mer pengar. De skattesänkningar som regeringen gjort har framförallt riktat sig mot höginkomsttagare. Som sparar en stor del av sina pengar.

För att få igång ekonomin har de nu en sista chans att vända det här innan valet. Då borde de lägga en väldigt expansiv budget som höjer barnbidragen. Som höjer bostadsbidragen. Som ger folk mer pengar i plånboken än vanliga människor. Man kan även sätta igång investeringar.

Vi har väldigt stor investeringsskuld. Saker som behöver byggas. Att rulla ut det nu och ge investeringar till byggbranschen. Då har de en chans, tror jag, att vända det här. När valet kommer 2026 så kanske vi inte är i ännu ett år av stagnation.

Eller till och med negativ tillväxt som vi har haft det här året. Det är deras chans. Första poddavsnittet när Enna och Max var med. Calle Sundin, som är på ledarsidan nu, var med. Jag tror titeln var…

Nu kommer krisen. Lamporna blinkar rött. Det som är intressant är att under de här ett och ett halvt åren vi har kört så har lamporna fortsatt blinka rött. Och de här riksbankscheferna som kommer och går. En satt i 20 år och sen kom den ny till den.

Och sen var det liksom… Svantesson då. De pratar om gröna skott. De är som en hobbyodlare vars skörda sodden har frusit. Tomatnatterna är döda.

Vi hade funderat på att Svantesson brukar få liv i ekonomin. Ungefär som Monty Python och Pappi Goyan. Den är inte död. Den svenska ekonomin sover bara väldigt djupt. Skotten har frusit inne och isen har lagt sig igen fast det är sommar.

Och Pappi Goyan vaknar snart, kan det här poddavsnittet heta. Svantessons Pappi Goyan ska bara sova klart. Och sen vaknar den och så blir allting bra igen. Fågel Fenix är på gång. Det här med de här gröna skotten…

Och just det här med klassfrågan. Vanliga människor har inte fått någonting. Och så har de rika fått jävligt mycket. De konsumerar ju inte som du säger. Ja, de fick ju lite under pandemin.

Så införde man extra bostad. Men när vi spelade in den första podden hösten 2013. Då minns jag att folk var ganska förvånade över att räntehöjningarna inte hade börjat bita. Att folk fortfarande konsumerade. Och att ekonomin fortfarande rullade på.

Men det var för att då hade man ju sparat pengar under pandemin. Och inte rest och inte gått ut på krogen. Men de pengarna har ju tagit slut. Och räntan har varit hög. Och finansministerns inställning har varit.

Vi kan inte göra någonting åt lågkonjunkturen förrän inflationen är borta. Och vi har ju alltid sagt att man måste bekämpa båda två på samma gång. Om det är så att man måste stimulera ekonomin. Så kan man göra det på ett sätt som också sänker inflationen. Man kan sänka matbomsen föreslår vi.

Man kan sänka skatten på el. De gjorde faktiskt det att de sänkte skatten på bensin. Vilket inte är särskilt bra långsiktigt på något sätt. Men just som en nödåtgärd så måste man säga att det ändå var rätt tänkt. Att bekämpa både inflation och lågkonjunktur på samma gång.

Men sådana saker hade man kunnat göra. Man hade kunnat införa ett elpristak. Ett högkostnadsskydd på el. Så att istället för att ta ut en massa elpris i efterhand. Så hade man kunnat stoppa elprishöjningarna direkt vid källaren.

Och på så sätt minska till inflationen. Och börja bekämpa lågkonjunkturen direkt. Men istället ville man vänta tills inflationen var borta. Så att först förra året så började man tänka. Oj vi kanske måste försöka stimulera ekonomin lite.

Och då började man sänka skatterna för höginkomsttagare. De ligger ju efter när det gäller att bekämpa den här lågkonjunkturen. Och om de ska ha en chans så tror jag att de måste vakna upp. Men de vill ju inte bekämpa den. Vi lever ju i den bästa av världar.

Dr. Pangloss. Ja det här brutala klassamhället, den här ojämlikheten. Det här är ju det samhälle de vill ha skulle jag säga. Så att ge råd åt regeringen känns svårt på det sättet.

Och jag tänker också att de inte kommer hinna vända på det här fram till valet. Så att deras största chans är väl det de kommer köra på. Deras enda chans att vinna är ju om frågor om migration totalt dominerar. Och frågor om kriminaliteten totalt dominerar valrörelsen. Om de kan få upp dem på agendan och säga vi håller på med ett stort skifte här.

Det är deras chans. Men om vi kan få upp frågor om tillväxt, om arbetslöshet, ekonomisk politik, välfärd. Då kommer det inte gå bra för dem. Man märkte ju det i partiledardebatten igår att de verkligen svettades. När man kritiserar att fattigdomen ökar, att konkurserna ökar, att tillväxten är sämst.

Att arbetslösheten är högst och så vidare. De har ju inte levererat på de här områdena. Och det är inte spaden i backen ens för kärnkräft. De har ju inte lyckats med någonting. Utan jag borde stå där, helt motbevisade verkligheten.

Och 50 filmklipp på henne där hon säger att spaden ska vara i backen innan valet 2026. Och hon har aldrig sagt det. Så de sitter ju i skiten. Men innan vi släpper in Andreas för slutledningen här. Då tänkte jag bara att du hade någon spaning som var ganska intressant för någon vecka sedan.

Det här med att SD, de ligger helt stilla. De är som pappegorgan som vilar sig i form. Jag blev lite orolig. För jag tänkte, vad håller de på att planera inför valåret? För de ligger verkligen lågt nu.

Vad är deras plan? Men jag har faktiskt hittat en tes redan. För jag hörde i någon podd att Jomshof skriver en bok om islam. För jag har ju tänkt, hur ska de få upp de här frågorna på agendan igen? De hade ju paludan och koranbränningarna.

De var ju aktivt med och startade de här postkravallerna för att inför valet. Förra valet. De betalade i pristillstånd. Ja, de skålade över att den här kampanjen kring koranbränningarna. Upploppen i förorterna som vi har aktivt skapat.

Att de fick vända hela valrörelsen till att handla om hotet från invandrarna. Hotet från segregationen och islamismen och så vidare. Jag väntar på den där Jomshof-boken. 0, tror jag. Han ska tvätta sin byk och bli nya Lars Wilks.

Kulturkrig. Han ska bli yttrandefrihetens bekämpare som hotas av de farliga muslimerna. De har nog planer på att se till att… De har ju hela sin trollfabrik. De har nog planer på att se till att deras frågor hamnar högst upp på dagordningen.

I ett landskap där man vill prata kulturkrig. Där vi pratar ekonomisk politik, fördelning och rättvisa. Vad tänker du Andreas? Du vill ju inte skriva några recept för Elisabeth Svantessons soppkök. Kanske inte för Anton heller.

Jag tror det är viktigt att påpeka, även om du nu är på den här politiskt oberoende, men socialdemokratiskt överintresserade. Det här att allt inte är 100% bra skött är inte en vänsteråsäkt. Vilka är det som skriker efter mer investeringar i infrastruktur och energi? Det är ju näringslivet. Jakob Wallenberg kom med en önskelista på infrastruktur.

Han lät som en Donald Sue utan skägget. Det är faktiskt jag. Jag tar bort det här. Jag ska bara över till Bilderberggruppen. Den vänsterextremistiska organisationen Svenskt Näringsliv vill ju höja skuldaktiviteten.

Det var det bästa jag fick säga på kongressen till Mikael Damberg. Att höja skuldankaret, det är Svenskt Näringslivs förslag. Det är Svenskt Nord och Downsvälts förslag. Det var Svenskt Näringslivs chefsekonomers förslag att höja skuldankaret till 40%. Det är nu Sosannas linje.

Det är vänstersvängen. Receptet är skrivet av Svenskt Nord och Downsvält. Det som jag kan tycka är lite oroande oavsett partifärg är att man har helt gått ifrån att ens ta in sådär ekonomisk forskning som inte är viktigt att lyssna på. Tittar man på de genomgångar som har gjorts av svenska skattsystemet så säger de väldigt många att man måste ändra balansen mellan skatt på kapital och skatt på arbete. Ingenting av det har hänt.

Som Svantesson tog åt sig äran för att ha bekämpat inflationen genom en slags smygstålbad i välfärden. Som pågår nu. De vasslar i folk och stärker folk. De lyckades aldrig riktigt förklara varför äldre och ensamma som ligger utan tillsyn, hur det driver ner inflationen. Swedbank kom med en analys som konstaterade att det var nys eftersom alla länder som hade spenderat under den här perioden hade fått ner inflationen lika snabbt som Sverige.

I vissa fall ännu snabbare.