Du lyssnar på Politikrummet Extra, Expressens specialpodd om svensk politik som dyker upp när du minst anar det med mig, Victor Bard Kroon, och idag med dig, Victor Malm, hej! Hej! Du är ju kulturchef här på Expressen i vanliga fall. Du är för den här poddens lyssnare förmodligen mest känd för vår lilla utflykt till Göteborg och den Socialdemokratiska partikongressen för en dryg månad sedan. Ja, någonting jag fortfarande svarar på frågor om.

Varför var du där? Hur kom det sig? Vad konstigt att du var där, men det var väldigt roligt. Ja, det tycker jag också. Det var så roligt att vi bestämde oss för att göra om det en månad senare så du fick följa med även till Almedalsveckan i Visby.

Och det var jag glad för. Mycket roligt även det. Precis, och det var lite det som var tanken med den här podden då, att vi ska försöka sätta oss någonstans i helikoptern mellan Stockholm och Gotland och försöka bena ut exakt var någonstans som den svenska politiken befinner sig. Så här, inför sommaren, ett år före valrörelsen börjar. En ganska lagom ambitiös plan, tänker jag.

Såtad. Ja, men någon ska ha det också. Jag är väldigt glad att du, till skillnad från många andra politikpoddar och politiker, faktiskt är i tjänst den här veckan. Så det känns som att vi har fältet helt fritt. Ingen kommer att kunna invända på flera veckor.

Nej, men jag tänker att vi kanske måste börja i Almedalsveckans mest virala händelse. Du tänker så, ja? Intervjun alla har sett. Eller, jag vet inte om alla har sett hela intervjun, men alla har sett några sekunder av din intervju med Magdalena Andersson på Expressen-scenen. 20 sekunder har de sett, i alla fall.

20 bra sekunder? De här, tror jag. Du sa det i SVT imorse också, noterade jag, och då fick du inte följdfrågan. Det där var inte heller svar på frågan, så då ställer jag frågan igen. Kan du tänka dig att flytta till ett utanförskapsområde för integrationens skull?

Jag har inga planer på att flytta överhuvudtaget. Jag trivs bra där jag bor. Men om Karin Wangård i Stockholm skulle bygga lite nya villor i Skärholmen… Alltså, hela frågan är ju patetisk. Det är ju inte det det handlar om.

Man får ju lite ångest när man hör det här. Också nu. Jag fick det då, det var så stelt, och det kändes som att ni skulle ryka ihop på riktigt i några sekunder och som att hela intervjun skulle derailas här. Nej, men jag har förstått att många tolkar det så. Jag gjorde ju inte det själv, vilket är intressant.

Jag tycker ju tvärtom att det här var en väldigt fredig och rolig intervju. Jag tycker om att intervjua Magdalena Andersson, just för att det blir lite rappt. Hon vet ju! Ja! Och man kan bita tillbaka, och sen kan man börja prata om andra saker.

Så jag upplevde det inte som dålig stämning. Jag upplevde det som bra nerv. Men var hon inte uppenbart besvärad ändå? Jag tycker också, bara för att flika in, att vi faktiskt kom genom vart också till slut. Jo, absolut.

Men det är inte lika viralt. Vi landade ju i att hon ville faktiskt ha de där hyresrätter i villområden som Jimmie Åkesson hade stått och varnat för att hon ville ha. Så blev det ju något konstruktivt ur det där, om man bara lyssnade vidare. Men absolut, hon var besvärad över den här frågeställningen, som handlar om Socialdemokraternas nya integrationspolitik, och som har följt oss sen du och jag var i Göteborg, kan man säga. Ja, och väl egentligen, lite i skymundan bortom rubrikerna, var en av de stora frågorna under Almedalsveckan, var det inte?

För hur fan ska de göra egentligen? Ja, det kokar kanske jag inte ska säga, men puttrar. Och Jimmie Åkesson var ju, precis som förra året, väldigt inne på att ta den här debatten. Och Magdalena Andersson blev ju absolut besvärad av den här frågeställningen, kan du tänka dig att flytta till ett utomförskapsområde. Och vissa har ju invänt att det här är en populistisk fråga, den är irrelevant eller patetisk, som hon sa här.

Jag tycker inte riktigt att den är det. Jag menar väl att den är ganska principiellt viktig för den här debatten, för huvudpitchen någonstans är ju att man ska avskaffa utomförskapsområden. Man ska inte ha några utomförskapsområden, eller förlåt, utsatta områden heter det nu för tiden. Och det ska man då lösa genom att man ska göra dem så pass attraktiva att folk inte flyttar därifrån när de har gett sig själva chansen. Det låter ju som en bra idé, eller?

Fast om man tänker i ett steg till så inser man ju snabbt att med bara den logiken, då har man ju inte brutit segregationen, utan snarare cementerat den för evigt. Om man ska prata klartext om vad man menar så, invandrare hamnar i Tensta, och sen när de då kanske skaffar sig ett jobb och sparar undan en slant, så köper man ett radhus eller villa någon annanstans. Men det ska man inte göra, utan man ska köpa en radhus eller villa i Tensta, enligt den här logiken då. Om man inte går vidare från det, om man stannar där, då har man ju bara cementerat att hamnar du i Tensta så ska du, vad du än gör, flytta inte därifrån. Vi ska bygga etniska reservat i stort sett.

Det är inte det man tänker, men det är det man säger när man inte tar resonemanget vidare. Men det man tänker är väl, eller tänker man att man ska kunna få människor som dig och mig att flytta till radhus i Tensta? Det måste ju vara meningen, det måste ju vara den logiken, för annars fullföljer man ju inte hela tanken. Vi ska ju avskaffa de utsatta områdena genom att göra dem attraktiva. Men om det ska kunna bli en blandning, för att använda Jonas Athenius och Göteborgs ord, så måste ju någon, du, jag, Magdalena Andersson, någon av de andra partilärare, någon som inte redan bor i ett idag utsatt område, måste ju vara benägen att flytta dit.

För annars kommer det ju aldrig uppstå någon sån. De här områdena finns ju, därför att alla som har kunnat välja bort dem har valt bort dem. För att byta den logiken måste ju någon börja välja dem. Så är det ju. Och det verkar ju inte som att man i nuläget har så högt stora förmåga att övertala sig en progressiv medelklass, att ge upp sina trygga bostadsrätter i Hammarbyhöjden och bege sig lite längre ut på tunnelbanelinjen.

Just nu verkar det vara ett svårsåldt projekt. Absolut. Och det är ett helt omöjligt projekt, uppenbarligen, eftersom vi har det här problemet. För det är ju ändå det som är logiken här. Alltså, vare sig du tittar på bostadskön, alltså fördelningen av hyresrätter, eller den köpta och ägda marknaden, så är det ju samma logik som gäller, nämligen att den som har kunnat välja har valt någonting annat.

Alla som bor någon annanstans kan ju, eller kunde ha valt att flytta till ett utsatt område, men gjorde inte det. Därför att det var kortare köttid till hyresrätterna, alternativt billigare att köpa. Men den logiken måste brytas, men ingen verkar vara särskilt intresserad av att diskutera just den aspekten i det hela. Och det är ju lite… Det sätter ju hela det här storslagna projektet i ett…

Men vad är det då? Är det retorik som låter socialdemokratiskt från Magdalena Andersson? Menar de verkligen att de vill, i grund och botten, tvångsflytta människor? Nej, det tror inte jag heller. Nej, men man målar upp en politisk vision, att det nya folkhemsbygget, som ju ändå är vad man far efter, där finns det inga utsatta områden.

Man ska göra upp med den här segregationen. De här områdena ska bli så pass attraktiva att de är lika bra som alla andra. Alla skolor ska vara lika bra, alla bostadsområden ska vara trygga. Det som följer på det här korta klippet vi hörde var ju ett brandtal just på det temat. Och det är ju ingen egentligen emot, utan frågan gäller ju då hur en sådan situation ska kunna uppnås.

Men det finns ju dansk modell där, eller hur? Som man har tillämpat i Köpenhamn, inte riktigt förverkligat möjligen överallt, men att man ska riva de riktigt utsatta områdena, alltså den så kallade gattopolitiken. Skulle det kunna vara en socialdemokratisk… Där har man ju varit in och touchat, och man är ju delvis där också, att i vissa fall ska man kunna göra så. Men man väljer ju hellre att prata om att de här områdena ska göras mer attraktiva.

Riva hela Tensta får man inte heller när man röstar i Tensta. Nej, det är ju en helt annan aspekt på det hela. Att det är ingenstans i världen är det särskilt populärt att bygga hus på grönområden. Men också, bara för att återknyta till den här frågan och dess principiella vikt, om det nu finns en sån. Förra gången Socialdemokraterna gjorde ett folkhemsbygge så byggde man ju de modernistiska förorterna på 40, 50, 60-talet.

Olof Palme är ju ganska känd för att ha varit en av de första att flytta in i den tidens storslagna socialdemokratiska projekt. Han bodde ju större delen, eller hela sin aktiva gärning utom de sista åren väl, i ett radhus i dåtidens socialdemokratiska mönsterstadsdel Vällingby. Jävla lång pendling, inte stan. Väldigt! Faktum är att han…

Det ska han ha cred för. Ja, det ökade ju onekligen trovärdigheten i den tidens projekt, om det till och med var gott nog för en överklassbördig, då stjärnskottsedemera statsminister, som han ju faktiskt var när han bodde där. Idag, för övrigt, så bor ju Karin Vanngård, Socialdemokraternas starka kvinna, finansborgarråd, motsvarande borgmästare i Stockholm. Hon bor också i det området där Palme en gång bodde. Hon kan ju kanske bottna lite mer i den frågan då.

Men Magdalena Andersson, hon tycker att hon trivs så bra i Sveriges absolut mest borgerliga kranskommun Nacka, i sitt villområde, att bara tanken på att flytta är lite irriterande. Det är klart att det kanske inte är perfekt. Den symboliken är inte perfekt. Nej, verkligen inte. Men, jag menar, du ställde väl den här frågan om de kunde tänka sig att flytta till andra politiker också, eller hur?

Ja, precis. Ingen bor ju i den här typen av områden idag. De flesta har ganska borgerliga bostadssituationer, eller hur? Absolut, och jag ställde bland annat frågan till Ebba Busch. Då fick väl hon ett lite annorlunda svar om än detsamma.

Det var ju jättekul att se Magdalena Andersson liksom ilskna till här på frågan om hon kan tänka sig att flytta själv. Det vill hon ju inte. Nej, skulle du kunna tänka dig att flytta? Nej, vet du hur mycket jag har slagit för det hus jag bor i? Nej, jag vill inte flytta.

Jag försöker renovera mina bryggor nu här. Har vi kollat strömskyddet där, eller? Det utgår jag från. Vi har varit nyhetsledande på Ebba Busch-hus tidigare, så det förvånade mig lite att hon själv tog upp det där på eget initiativ. Det här handlar ju för den som emot förmodan har glömt det, om den härva som omgärdade hennes kök.

Konflikten med Esbjörn. Esbjörn 81, om jag minns rätt, som ångrade sig, eller gjorde han det. Jag måste ge henne lite folklig krädd att hon tar det här med en sån klackspark. Ändå ringar in Ebba Busch. Den går att ta på när man hör henne här tycker jag.

Hon var on fire i den. Det var nästan svårt att själv komma in i samtalet. Men ska man se på det i sak så fortsatte ju diskussionen där också. Det som var lite intressant då kanske är att hennes mer seriösa svar på frågan var ju Magdalena Anderssons likadant. Båda säger sig vara för blandade upplåtelseformer och hyresrätter nära villor är väl alldeles utmärkt.

Just där verkar det inte finnas någon jättespänning i just den stridsfrågan under Almedalsveckan. Har jag inte missförstått så är det lite det som är din spaning här från hela veckan. En brist på konflikt. Ja men en total brist på konflikt. Jag satt till och med och tänkte innan vi gick in här att hade man tagit alla partiledarnas tal eller partiledarna plus Elisabeth Svantessons tal, hon var ju där och vickade lite men även hennes och blandat dessa i en hög, kastat upp dem i luften så tror jag att möjligen du hade kunnat med de flesta rätt, kanske alla rätt, identifiera vilken partiledare som höll vilket tal.

Men svenska folket hade absolut inte klarat det. Jag tror inte jag hade klarat det. Skillnaden mellan Centerpartiet och Miljöpartiet och Liberalerna och Moderaterna den var faktiskt ganska håfin. Det kändes som att alla stod där och representerade ungefär samma ideologi. Ja och det gör de väl i någon mån.

Det är ju som att de flesta har ändå identifierat ungefär samma problem eller fokuserar på ungefär samma problem och har ju lösningar som i alla fall på det lite mer övergripande linjetalssättet påminner starkt om varandra, absolut. Det var väl ingen slump där att två partier kom dit och hade bestämt sig för att de skulle prata om frihet och det var Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Så hade ni stämt av där innan undrade jag. Nej det hade de inte men de noterade att de hade tänkt samma tankar. Det var inte det enda exemplet.

Nej det mest slående var ju att Jimmy Åkesson, mannen som har ägnat en politisk karriär över 20 år nu va? Ja som partiledare bara, han var väl aktiv innan det också. Ja dessutom mot att storma mot Sjuklöven, Vänsterliberalerna, hela det här klägget i centrum av allting. Han kom i samtalet med dig ju också ut som ett slags liberal. Det gjorde han.

Mitt intryck är att det började gå ännu sämre när man bytte namn till Liberalerna. Och någonstans alla partier har ju någon slags liberal utgångspunkt idag i synen på det mesta. Även ni? Ja men ja, vi är för liberaldemokratimodell och sådana saker. Så att ja, vi är också präglade av det, precis som hela det svenska samhället är.

Och det är klart att… Hör ni det där borta vid nyhetsdäsken? Jimmy Åkesson kommer ut som liberal här. Ja vi är väl alla lite liberaler till mans. Ja men det konstiga är att han säger det här utan att det blir en axelryckning.

Det hade ju varit väldigt anmärkningsvärt om man hade sagt det här för tio år sedan. Ja men då hade det ju flashats ut från alla tidningar direkt. Ja men då hade det fått avgå framförallt. Men det hade ju stått, vi är liberaler. Och det hade blivit debatt och det hade blivit snack.

Och jag menar, Liberalerna hade ryckt ut för att säga, nej Jimmy du är inte alls liberal. Nej precis, de hade nästan bytt namn. Ja, till folkpartiet. Ja, eller någonting i den stilen. Det var någonting Jimmy Åkesson i och för sig förespråkade under det här samtalet.

Precis, det här var ju också kul men på ett resonemang som handlade om att Jimmy Åkesson inte bara kom ut som liberal själv utan också som en förespråkare av att Liberalerna dels ska överleva och dels ingå i Sverigedemokraternas långsiktiga samarbete. Han har lärt sig att uppskatta dem och tycker att de tillför saker till tider. Samarbetet för tre år sedan så hade han ju helst hållit dem långt utanför. Men där har han liberaliserats även han. Ja, det lät ju som att han hoppades att stödresterna skulle komma in även den här gången och rädda kvar dem i riksdagen.

Nästan som att han själv var benägen att faktiskt ta en valsedel där. I alla fall om han kan hålla sams med Simona Mohamsson ett år till. Vi får väl se, men det här är ju lite… Det finns ju något lite spännande i det här. Vi pratar ju, eller vi kanske inte gör det, men väldigt många har pratat väldigt länge om den här oerhörda krisen som liberalismen befinner sig i.

Det jag reagerade mest på under hela Almedalsveckan var faktiskt den här stunden när Jimmy Åkesson kom ut som liberal för att på något sätt lyckas Sverigedemokraterna med det här framstå som fullkomligt originella i hela den här högvågen som slår över hela världen. Alltså originella genom att då bara motströms. Ja, för att… Alla blir högerpopulister utan Sverigedemokraterna som blir liberala. Ja, då vänder de igen och liksom, ja men nu är vi i etablissemang här och jag menar…

Det är alltid etablissemangspositionen att vara etablissemang. Jag tror det! Och då är den politiska entreprenören Åkesson där och petar direkt. Han är ju känd för en ganska god näsa för det som just nu står i… För att gå mot vindlöshet.

Och möjligen att dra saken lite väl långt. Jag tror kanske att statsvetarna i Göteborg sitter nu med kaffet i halsen och filar på sina debattartiklar om att Sverigedemokraterna visst är det mest högerpopulistiska partiet i Sverige och att… Och det stämmer! Då har vi det sagt och kan vi fortsätta spåra ur. Banker blir techbolag.

Och techbolag blir energileverantörer. Hur ser ditt företag ut om tio år? Oavsett så finns PwC vid din sida. Med rätt teknik och global expertis planerar vi för framtiden så att du kan lägga steget före. se.

18 plus. com. Men jag lyssnade på podden som New York Times-kolumnisten Ross Douthat gjorde med den internationella högerradikalismens kanske främsta företrädare idag. Peter Thiel. Mörkrets första.

Ja, techmiljö där och allmän frifräsande tänkare. Också liksom antidemokrat och antihumanist i det här samtalet. Kallar han bland annat Greta Thunberg för antikrist. Ja, det var en lite förvirrad diskussion där. D.

Vance, vicepresidenten. Så han ses väl särskilt av motståndarna som någon som har tentaklet in i det mesta som händer framförallt i den amerikanska radikalhögen. Med goda skäl. Jag tror att ganska många Sverigedemokrater och ganska många tillhögare i Sverige faktiskt lyssnar på de här poddarna där Peter Thiel dyker upp och där han lanserar sina idéer. Och ett av hans stora problem med den här världen som vi lever i är ju den liberala demokratin.

I det här samtalet med Ross Douthat så pratar han så länge om hur västvärlden har stagnerat i något slags meningslös frihet. Att det enda vi har att vänta av världen är att någon hittar på en ny mjukvara som gör underhållningen lite bättre, lite lättare och lite mer lättillgänglig. Medan han liksom tillhör den här gamla världen som drömmer om att vi ska resa till månen och vi ska bota döden och vi ska kolonisera Mars. Alltså sånt där storslaget som Elon Musk håller på med som liksom välter hela den liberala ordningen överända och skapar en helt ny värld. Jag lyssnade på den här också då efter att jag fick klart för mig vad du hade ägnat dig åt.

Ska man sammanfatta hans historieskrivning så gick väl utvecklingen framåt fram till månlandningen 69. Och några månader senare inträffade Woodstock den berömda hippiefestivalen och då vann hippiekulturen och det är den som fortfarande härskar. Ja, och det skulle vi väl kunna kalla enliga. En antiframstegslära som hellre ser miljöhänsyn och regleringar för saker och ting snarare än att fortsätta på det eviga framsteget. Och att den som levde mellan 1890 och 1970 såg enorma saker hända.

Medan den som är 80 nu har sett en väldigt lik värld från ungefär 70-talet och framåt. Ja, men vi åker på samma järnvägspå som man la efter kriget vi köper på samma vägar som man byggde då vi bor i samma hus. Han tycker att det finns något deprimerande med det här och liksom i något slags techfantasi bara skapar den här nya techutopin. Och det här är ju lite intressant då för det här är ju då den amerikanska radikalhögerns huvudtänkare. Och det är ju svårt att inte tänka på det vi pratade om förra gången du var med i den här podden när vi var på Socialdemokraternas kongress.

För då hade du läst en bok av Esther Klein och en annan kille. Derek Thompson. Abundance, som absolut inte representerar den radikala högern utan snarare tvärtom någon slags DN-liberalvänster. Men de tyckte ungefär samma sak. Eller de hade ungefär samma problemformulering om vad som egentligen är problemet här.

Ja men de är också två techutopister egentligen. Fast från vänster då? Fast från vänster som tycker att regleringar har låst fast den liberala demokratin i något slags evig stagnation som bara gör det sämre för människor och aldrig ger dem någonting bättre. Så att USA verkar det som att högern och vänstern är ganska överens om att den liberala demokratin sådan den har sett ut de sista 50 åren är ett projekt kört i väggen. Det funkar inte längre.

Det är sönder och det håller inte längre vad det lovar. Det gör inte människor friare och jämlikare i vänsterns fall och det gör inte människor rikare och gladare och världen bättre i Peter Thiels fall. Det är ganska likt. Ja men något som också är likt är ju att det kanske är en kritik mot den liberala demokratins funktionssätt men i de konkreta lösningar man har så låter ju det Båda sidor också lite grann som en fria moderata studentförbundet 1992. Man landar typ i förenkla byggreglerna, liberalisera, alltså avreglera.

Så det är ju nån slags hur man än vänder på sig och vem som än gör det så landar det i nån slags avregleringsprogram från 80-talet. Det är något som förvirrar mig i det där. Ja, jag tycker inte heller det är fullständigt uppenbart vad det innebär. Det är som att liberalismen vinner ändå. Ja, det verkar liksom som att den inte går att komma undan och därför tyckte jag det var ganska fascinerande att höra Jimmie Åkesson göra den här vändningen mot liberalismen och säga Den liberala demokratin är ganska bra.

Den tjänar oss väl. Den gör vad den ska. Vi tror på den. Och det kan man ju förstå. Den liberala demokratin har ju trots allt tagit ett parti som den nya vitboken visar har rötter i nazismen in i den svenska riksdagen, in i ett välfungerande samarbete med traditionella etablerade partier som måste betraktas som kanske det mest stabila regeringsalternativet på åtminstone ett decennium i Sverige.

Ja, 2010, absolut. Och som lyckas genomdriva reformer som står helt i linje med vad de utlovade. Även om det tar mycket längre tid än vad Jimmie Åkessons väljare kanske hoppades på. Ja, men för all del. Men det går ju ändå lite som tåget den här tiden i regeringen.

Jag förstår ju varför den här konservativa högerkillen Jimmie Åkesson är ganska helnöjd med läget. Till skillnad från den amerikanska situationen där alla är missnöjda, vänster som höger. I Sverige verkar den liberala demokratin fungera utmärkt, eller? Ja, men okej. Om Sverigedemokraterna köper in sig i den grad att Jimmie Åkesson står i partiledardebatterna och nu låter som Fredrik Reinfeldt, vilket jag påpekade för honom där också.

Han varnar ju för oppositionens populism och att de inte är samordnade. Det låter som Reinfeldt vars catchphrase var, den som inte är förberedd, han är oförberedd. Det var det värsta man kunde vara. Och det är ungefär så Jimmie Åkesson låter nu för tiden, och nu kommer han även ut som liberal. Så nästa år förbyter han namn till Fredrik Reinfeldt då kanske.

Raka huvudet. Det tror jag vore olyckligt av vitboksrelaterade skäl, om inte annat. Men okej, här skiljer sig då Sverige och USA helt. Vad gör vi av Almedalsveckan ur det perspektivet? Jag tror att det finns en läxa att lära sig av.

Du känner till Francis Fukuyama, eller hur? Den mest citerade boktiteln, i alla fall. Ingen har väl läst hans bok om The End of History egentligen? Jag har läst den, såklart, naturligtvis. Och några killar till på Twitter.

Antagligen några som lyssnar på den här podden också, de är statsvetarna i Göteborg. Han skrev ju då ungefär att den liberala demokratin är världens bästa ideologi, nu är historien slut, vi kan inte komma på något bättre, här är vi. Och det här var i början av 90-talet. I början av 90-talet ungefär, jag tror den första artikeln han skrev om det kommer 89 eller 90. Vi måste tänka på att vi har yngre lyssnare också.

Det här var alltså när Sovjetunionen och kommunismen föll, Berlinmuren reds, och USA trädde fram som den glada, snälla, enda supermakten. Det är väl inte riktigt så det skildrades då, men i efterhand så framstår det gärna så. De vann kalla kriget, skulle man kunna säga. De vann kalla kriget och valde Bill Clinton som var ung och snygg. Känslan i resten av världen från 2016 och framåt, eller när Donald Trump blev vald till amerikansk president, när Brexit äger rum, det är ju att den liberala demokratin mår ganska dåligt.

Alltså, den får kritik från både höger och vänster. Och då, 2022 tror jag det, skriver Francis Fukuyama en ny bok som handlar om liberalismens alla problem. Den har inte blivit riktigt lika citerad. Inte lika citerad alls, den har väl dykt upp på någon ledarsida i Sverige som konstaterar att han har vissa poänger, men att man ändå måste tro på den liberala demokratin, och det är ungefär vad han menar i den här boken. Så ledarskribenterna kanske inte heller hade läst boken?

Man vet inte, man vet aldrig. Men det var ju en situation där höga auktoritära krafter marscherade fram i världen, och inflytelserika delar av vänstern i synnerhet USA, men också Europa, de brydde sig allt mindre om traditionellt liberala värden, individens frihet, och lyfte fram gruppidentiteter och deras rättigheter på bekostnad av det. Vi skulle kunna säga att woke-rörelsen och högerpopulismen var de två centrala krafterna. Vissa skulle ju säga att de fortfarande är det, i alla fall i den amerikanska kontexten. Möjligen inte lika mycket här.

Nej, kanske inte. Det verkar inte så på Almedalsveckan. Men det finns ett väldigt kul kapitel i den här boken som heter Are There Alternatives? Finns det alternativ? Francis Fukuyama har förklarat liberalismens död, men han känner sig ändå så här, 25 år senare, lite drygt tvungen att fråga sig Finns det några alternativ?

Har höger eller vänster några idéer? Han undersöker dem. Han kollar så här. Högern har ändå en kritik av den liberala demokratin, som ungefär går ut på att liberalismen leder till ett moraliskt vakuum. Den förkastar religion, den förkastar moraliska doktrin, och den förkastar kulturella traditioner.

Men nu pratar vi inte om den höger som i Gunnar Hökmark. Nej, men kanske Sverigedemokraterna för tio år sen däremot. Eller den amerikanska, eller den ungerska, eller italienska. Ja, alltså att vi har bara individer som dyrkar sig själva, och detta leder till något slags moraliskt andligt förfall som tar bort nationens särdrag och bara gör ett multikult i samhällssurium av hela världen. Det finns inget högre princip.

Och det här har de en poäng i, menar Fukuyama. Det är sant. Men det är en styrka i liberalismen, för den är byggd för att kunna härbärgera det här. Ja, gemenskapen i en liberal demokrati är svagare, men å andra sidan har man rätten att välja sin egen moral, så om man vill bygga sig en liten enklav med en massa nationalister någonstans i en liten stad, så går det utmärkt. Man bryter inte mot lagen.

Just det. Så den var inte bättre. Och vad hade vänstern erbjudit då, enligt Fukuyama? Vänstern tycker ju då att liberalismen inte har hanterat den ojämlikhet och rasism tillräckligt kraftigt som har växt fram ungefär sedan de sista 50 åren, eller alltid har funnits det. Man har liksom inte gått in för att på riktigt frigöra det här löftet om att alla människor ska bli jämlika och fria på ett fullständigt sätt.

Och det här är ju däremot en typ av tongångar som är desto vanligare i Sverige. Den nya socialdemokratin, så som den tonar fram här, före, under och efter partikongressen, så är det ju väldigt mycket den typen av retorik. Ja, det är det verkligen. Men å andra sidan… Även om det som oftast citeras är krav på hårdare tag och minskad invandring, men det är ju en sådan analys som ligger i botten, snarare.

Så är det ju självklart. Och sen när du pressar dem på det, så verkar det ju fortfarande som att de inte riktigt är beredda att löpa linan ut för att faktiskt förverkliga den här kritiken i praktisk politik. Fokuyama menar att de substantiella idéerna som vänstern då kommer med för att åstadkomma det här, eller för att förändra saker, det är att avskaffa staten helt och förverkliga något slags totalanarki där alla får sköta sig själva, inte så vanligt i Sverige. Eller använda staten för att gripa in, för att tvinga folk att bli jämlikare med varandra. Alltså frågan du ställde till Magdalena Andersson, egentligen.

Ja, inte riktigt, men det som ligger i farans riktning enligt kritikerna, att ska man lyckas med projektet, det integrerade samhället, så kommer det vara omöjligt utan någon form av tvång. Det är ju det som är kritiken högerifrån. Det var inte den frågan jag ställde, men det är påståendet som görs i debatten. Ja, och han underkänner båda de här alternativen. Nämen, vänsterns idé, den kommer nog inte bli så populär.

Folk vill nog inte ha det så. Folk vill inte att en stor stat griper in och bestämmer hur man ska göra. Högerns alternativ är också ganska svagt. Nej, folk tycker nog ändå inte att man ska ge staten möjlighet att fullkomligt kulturellt eller moraliskt homogenisera samhället och styra folk i deras uppfattningar och värderingar. Utan den här liberala individualismen, den verkar på djupet ha slagit rot i människors medvetande.

Alltså när staten har gett dig möjlighet att betrakta dig själv som individ, finns det ingen återvänd då? Nej, och då har vi alltså, om man ska sammanfatta det här lite, ägnat i alla fall tio år åt att liksom proklamera liberalismens död för att nu landa i att det åtminstone är det minst döda av de tillgängliga alternativen. Ja, liberalismen verkar leva mer än någonsin. För att även folk som gör de här svaren, nej, det finns inga alternativ. Almedalens svar var, det är alla liberaler.

Den liberala demokratin regerar allena, samtidigt som Liberalerna är ett litet parti på 2%. Hur förklarar man det här? Ja, det gör man väl kanske just som Jimmie Åkesson gjorde. Alla är ju lite liberala till mans, eller vad han sa. Men de som försöker vara mest liberala har ju, båda de partierna, alltså Liberalerna och Centerpartiet har ju haft det så pass kämpigt att bägge såg sig nödgöra att byta partiledare här under våren.

Och det kan väl få knyta ihop diskussionen om Almedalsveckan. För när vi gick in i den, innan Jimmie Åkesson började komma ut som liberal och sen dessutom släppte en vit bok om partiets mörka förflutna som tog det mesta av syret. Innan det så var ju fokus, när vi åkte till Visby, på att Liberalerna sjukt nog skulle välja en partiledare på morgonen på tisdagen och sen ställa vederbörande på scen två timmar senare. En galen plan. En helt galen plan.

Vad jag vet var det Simona Mohamsson själv som kom upp med den planen som partisekreterare. Och så slutade det med… Visste hon då att hon skulle bli partiledare? Tror jag inte, men man börjar ju undra om det fanns en baktanke med det hela. Hon blev det i alla fall.

Ja. Och gjorde sitt Ljungfrid-tal som fick goda recensioner av dig. Ja men jag tyckte att det var kanske det bästa talet någonsin.