Du lyssnar på en live-podd av Politikrummet, Expressens podd om svensk politik. Med mig, Filippa Rogvall och som vanligt med er, Annette Holmqvist, politikreporter här på Expressen och Viktor Bartkron, politisk kommentator. Hej! Vi spelar in den här podden från Expressens scen i Almedalen. Det är fredag och sista dagen.

Är ni slitna efter veckan? Det börjar kännas lite grann i både huvud- och stämband här. Vi har hållit igång länge. Men det har varit kul och det ska det vara hela vägen in i mål. Ja, jag håller med.

Nog börjar man längta efter semester, men roligt har vi haft. Almedalen är ju känd för sina mingel. Vad har varit bästa minglet, Annette? Som den Expressen-medarbetare jag är så måste jag säga, men jag menar det ärligt, vårt eget mingelt i samband med mäktigaste listan som vi presenterade här, alltså de mäktigaste unga 30 under 30. Just det.

Vad har ni hört för respons på den här listan? Jo, men de som är med på listan tycker att den är väldigt bra. Och de som inte är med på listan tycker att den har förbättringspotential. Det är väl mitt intryck under veckan. Det har varit en del kritiska inspel och sen har det oftast framkommit att man saknar antingen sig själv eller någon talangkamrat.

Jag har försökt förklara att listan har 30 namn och juryn är enväldig och måste se det i större perspektiv. Men det är kul att den engagerar och det gör den verkligen. Ja, det gör den sannoliken. Jag tycker att den roligaste reaktionen var ändå från listans två att Tobias Andersson från Sverigedemokraterna… Romina Pourmokhtari har ju vunnit den här listan tre gånger i rad.

Nästa år faller hon för åldersräcket och kan inte vara med. Tobias Andersson tycker att vi borde flytta tillbaka listan till januari för då skulle han ha en chans att bli etta. För när vi har den inför Almedalen så hinner han också fylla 30 och falla bort. Vi får se hur vi gör med den frågan. Vi får ta ett litet möte.

Man kan förstå honom. Det är inte lätt att vara den eviga tvåan. Det har varit svårt att konkurrera med Romina Pourmokhtari. Ur ett juryperspektiv så är det ganska skönt att hon blir 30 så att det blir lite mer öppen tävla nästa år. Ja, nästa år blir det faktiskt spännande hur listan ska se ut.

Det är helt blank, men jag tänker att vi tar det då. Har det varit några andra spännande fester här i Visby? Absolut, ja. Då vill man ju nämna tankesmedjan Timbros dansbandsmingel. De hade lockat hit Bert Karlsson och alla var där från alla politiska inriktningar.

Det buggades och det skålades och som det skvallrades. Jag hörde hur mycket som helst på det här minglet. Vad säger folk till dig då? Ja, men det man pratar väldigt mycket om det är ju såklart Liberalerna. De förändringar som sker där, vart de är på väg och också var det många som ville säga att de var övertygade om att Socialdemokraterna kommer att förlora valet på det här som nu har fått någon slags benämning om tvångsflyttar.

Victor hickar till, men vi hade ju en poddrubrik med exakt det innehållet. S tror att de förlorar valet när vi spelade in från kongressen i Göteborg ganska nyligen. Just det, men jag tolkade det som lite falsk blygsamhet att Socialdemokraterna har ett intresse av att sprida bilden att det är jämnare än vad det egentligen är. Sen tror inte jag heller att det är avgjort, men jag tycker att när man tittar lite närmare på hur de beter sig så tror de fortfarande absolut att de kommer vinna valet. Och det mesta tyder ju på det, just nu i alla fall.

Men det är den här frågan om integration, tvångsblandning har varit ett begrepp här i Almedalen under veckan. Är det det som är faran? Ja, exakt. Det var flera stycken som jag pratade med som menade på att den där frågan kommer att stöta bort medelklassväljarna. Medelklassväljarna kommer vara rädda för att kriminaliteten kommer flytta in om man börjar bygga hyresrätter i välmående villaförorter.

Vi får ju se nästa år vem som har rätt i den här frågan, men det var någonting som väldigt många ville prata om i alla fall. Helena Andersson var här på vår scen och frågade sig av dig, Viktor. Det blev något av ett viralt klipp när hon kallade det för en patetisk fråga. Ja, det var ju inte min fråga. Det var ju Jimmy Åkessons som jag vidare förmedlade där om huruvida hon skulle vara intresserad av att flytta till ett utomförskapsområde.

Det gällde väl till att om det byggs villor där. För det är ju ändå det som är meningen med alltihopa. Hon tände till, men det var ett roligt samtal. Jag tycker faktiskt att vi kom nån vart där. Hon tillstod ju att det vore utmärkt om det byggdes fler hyresrätter i Nacka där hon bor.

Det är ju precis den typen av politik som Socialdemokraterna vill föra men sen har varit ganska obenägna att prata om och som högerpartierna vill vana för. Magdalena Andersson sa ju att jag tror att många som bor i Nacka, ungdomar som vill flytta hem ifrån hade uppskattat om det fanns fler hyresrätter här. Då har vi politiska fakta på marken och så kan vi prata utifrån dem. Det har varit en ganska förvirrad debatt det här. Jag tror att juryn är fortfarande ute om hur den där debatten egentligen kommer se ut nästa år.

För det är fortfarande väldigt vagt i konturerna exakt vad det Socialdemokraterna föreslår och vad som är saker som de redan genomför. Och inte bara dem utan en ganska normal kommunal bostadspolitik. Att man försöker skapa lite blandade upplåtelserformer och sådär. Men det finns något explosivt i detta, absolut. Och vill man bryta segregationen på allvar, vill man göra någonting som verkligen skulle göra skillnad ja då kommer det att bli betydligt hetare.

Det är väl inte säkert att man kommer så långt, i alla fall inte på det kommande året. Vi får se. Vi får se. Vi pratar om fester här. Jag var på en fest i början av veckan.

En ruinfest som anordnades av Liberalerna. Jag fick höra att den nytillträdda partiledaren Simona Mohamsson ett av hennes första beslut var att skrota deras ekonomiskpolitiska seminarium och istället lägga pengarna på en fest här i Visby. Lite symboliskt ändå att förlägga den i en ruin. Det kan vara kanske klokt att inte ha ett seminarium eftersom man inte visste vilka företrädare man skulle ha. Det har ju varit helhavet stormar i Liberalerna verkligen och det fortsätter det ju att vara.

Det är en väldigt speciell situation, men vi är ju väldigt tacksamma mot Liberalerna för att de har satt sån prägel och färg på en almedalsvecka som annars kunde ha varit lite sömnig på förhand. Det är ett år till valet, det är ett år sedan det var EU-val. Det är ett väldigt tydligt mellanvalår, men här kommer de och väljer en partiledare och sparkar en minister och tillsätter en partisekreterare. Det skapas en rörelse där som gör att en massa människor går omkring. Det är kul för oss, men är det så bra för dem egentligen?

Det har ju inte varit så mycket att förlora. Så det är nog bra för alla att det händer något. Det här beskedet då, dramatiskt enligt vissa, några andra kanske såg det komma, arbetsmarknadsminister Mats Persson kastar in handduken, han lämnar regeringen, han kallar det för ett beslut som vuxit fram. Han visar till familj och så vidare, vi har hört det förut. Varför lämnade han egentligen av det?

Det har pratats om efter valet av Simona Mohamsson att hon skulle komma och kicka honom ur regeringen. Kan hänga ihop med att hon vill ha hans frågor själv, det vet vi inte ännu. Han hänvisade till att han vill ha mer tid med sin familj, men jag har också sett i sociala medier att många nu håller på att dela väldigt flitigt ett inlägg som han skrev precis i samband med att hon hade blivit vald. Då skrev han att han såg mycket fram emot att jobba ihop med henne. Så det känns som att det där med familjen kom till väldigt hastigt i så fall.

Enligt våra uppgifter så vill han föregripa en petning. Ja, det är väl lite så det kan gå till att man får välja att sparka sig själv. Det är mer humant så. Men det är ju påtagligt många liberaler som har behövt ägna mer tid åt familjen de senaste månaderna kan vi konstatera. Det har varit ett enormt familjebehov som har vuxit snabbt, nästan exponentiellt.

Så var och en får väl dra sina egna slutsatser av det. Hur ser ditt företag ut om tio år? Banker blir techbolag och techbolag blir energileverantörer. Hur ser ditt företag ut om tio år? Oavsett så finns PwC vid din sida.

Med rätt teknik och global expertis planerar vi för framtiden så att du kan ligga steget före. se. Hyper! PwC det är Hyper! Tillsammans med Octobrain presenterar vi Hyper Jackpot Hunt.

Aktivera fler vinstchanser och inled jakten på nästa jackpot. PwC det är Hyper! com Vad kan vi förvänta oss mer av Simona Mohamssons lagbygge? Nu hör vi att det kan bli en regeringsombildning inom kort. Både hon och kanske ytterligare en person ska in.

Det pratas väldigt mycket om att hon är tuff och hon gör rent hus. Nu bygger hon sitt eget lag. Hon bygger en stab där många har sina rötter i Liberala ungdomsförbundet där hon själv har verkat. En annan sak som många pratar om är vilken post hon ska välja. Nu verkar det som att många tror att hon kommer göra någon slags kombination av utbildning och integration.

Typ bara de här hopplösa arbetslöshetssiffrorna. Till någon annan. Och så spekulerar det förstås om välfärd. Väldigt mycket namn. Vem är det som mer ska komma in i regeringen?

Och en som för mig var är ett oväntat namn som många pratar om är Philip Sandberg från Lund. Han är kommunpolitiker där och för mig var det ganska oväntat att man började prata så mycket om honom, att han skulle kunna bli ny minister. Han har ju varit kommunstyrelsens ordförande där fram till 2022. Jag har suttit i opposition nu. Moderaterna och Socialdemokraterna gick ihop för att hålla dem utanför politiken i Lund.

Det är det som är lite spännande med honom, att han skulle nog ses som ett ganska kontroversiellt val om det om det blir som det snackas om, därför att det har varit ganska mycket bråk där han har stått i någon slags centrum. Och det sägs att det här samarbetet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i Lund till stor del beror på honom. Det låter ju. Det låter ju för sig som ett bra upplägg för att bli just liksom intern hjälte i Liberalerna, att man man dels har varit KSO. Det är inte många liberaler som kan skryta med det, men också att man har varit så eviterande att både Socialdemokraterna och Moderaterna blir galna.

Det är ju liksom någonstans partiets drömkaraktär här, så han kan nog ha en ljus framtid, i alla fall internt. Jag noterade också att han var fjärde namn på Liberalernas EU lista förra året. Nej, men det här är ju en tur bakom Simona Mohamsson själv som var tredje namn. Det här är ju ett etablerat och tungt namn i partiet, men inte så känd på riksnivån. Men han kan.

Han kommer säkert göra avtryck. Om inte nu så någon annan gång. Ett annat namn från Skåne som plockades in i partiledningen i Torbjörn Strandberg som varit en väldigt framgångsrik figur. Jag vet inte. Hans stjärna kanske är något dalande.

Men vad säger ni? Får ni en bild liksom? Är det ett lagbygge som Amelie där? Det var en sak som många har lyft upp faktiskt igår när jag pratade med folk. Det är Torbjörn Strandberg är känd som en person som ses som en som verkligen inte har något problem med ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Att han nu lyfts in i partiledningen. Det ses ju som någon slags tecken på att hon kanske är på väg att gå och ta riva av det jobbiga plåstret och acceptera ett renodlat regeringssamarbete med Sverigedemokraterna. Men det som talar emot det är att hon också balanserar partiledningen väldigt mycket, för hon tar också in Per Gustafsson från Västsverige som jag får beskrivet att han är Torbjörn Strandbergs raka motsats att hon verkligen balanserar. De ska fortsätta vara kluna i Liberalerna. Ja, det är i alla fall tills de har tagit det här jobbiga beslutet, vilket ska ske i höst och på landsmötet.

Ska vi säga Torbjörn Strandberg är ju inte bara. Han är inte bara en person som som är okej med att samarbeta med. Han har ju gjort det väldigt framgångsrikt. Han har ju apropå liberala kommunpolitiker och det fåtal som lyckats ta sig hela vägen. Så är ju Torbjörn Strandberg har ju dominerat landskronan politiken i på ett närmast socialdemokratiskt sätt decennier och ju bland annat gjort det då genom att använda sig av Sverigedemokraterna som ett samarbetsparti.

Så det är klart man tar ju inte in honom i parti. Han har stått utanför tidigare, kanske av ett skäl. Nu är han inne och det är väl inte helt osannolikt att det skälet kan vara detsamma, för hans prestationer har ju varit ganska långvariga. Det pratas ju om att han har stått utanför av eget val han lämnade för att han tyckte att det var för han var trött på det här velandet i regeringsfrågor. Men det är väl överlag så är det ju spännande med Simona Mohamsson, för det kommer ganska mycket signaler från henne själv rakt ut om att redan installations talet om att nu blir det lite my way or the highway.

Vi har tre raka liberala partiledare, Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Johan Pehrson, som har försökt trippa fram på de här äggskalen som är partiets ömma själ och hålla alla falanger och frifräsande karaktärer, liksom lagom missnöjda. Resultatet är att alla är jättemissnöjda och partiet kommer ingenstans nu, tror jag. Det är lite tid att säga exakt vart hon kommer peka med hela handen, men hon verkar vilja peka med hela handen och så får folk hänga på eller så får de lämna. Jag tror att det är nog ganska precis vad som behövs för att det ska bli någon ordning på det där partiet. Hon har markerade ju också att det ska vara slut på dem interna stridigheten och knivarna i ryggen.

Det är inte riktigt att hon kommer få att folk kommer leva upp till. Jag tror att det blir en ganska bråkig höst i Liberalerna tills det här är ja eller nej är avklarat en gång för alla. Precis. Det är väl sen då som frågan uppstår om folk tänker fortsätta stanna och kasta ägg eller om de faktiskt tänker lämna och gå till Centerpartiet eller Moderaterna om det skulle bli så. Vi väntar ju som sagt på en regeringsombildning.

Finns det fler partier som skulle gynnas av att toppa laget? Det är Kristdemokraternas dag här i Almedalen till exempel. Men det är också en sak som många pratar om, att egentligen kanske det vore tid för att göra en större regeringsombildning för Ulf Kristersson då. Och då nämner man till exempel Kristdemokraterna att de kanske skulle behöva få in lite mer lite ny energi i. För de har ju samma problem med att man måste ju upp över den där jobbiga 4 procent spärren.

Men det är väl inte så sannolikt kanske att vi ser liksom elva stadsråd ta sin hatt och gå här i morgon eller på måndag när det blir. Men men, de pratar ju samtidigt om en regeringsombildning. I alla fall gör ju liberalerna det. Det indikerade ju när de började göra det att det skulle handla mer än en. Och det gör det uppenbarligen eftersom Mats Persson också skulle gå om de andra partierna hänger på nu eller väntar till i höst.

Men några förändringar till innan valet lär vi väl se. Men det kan vänta till oss. Vi lämnar liberalerna för stunden. Jag tänkte att vi ska prata om gårdagen. Almedalens höjdpunkt möjligtvis var de stora statsbärande partiernas dag.

Moderaterna och Socialdemokraterna fick vi några nya besked. Ja, nej, det var väl egentligen ingenting som var väldigt som var särskilt oväntat. Det var väl snarare ganska väntat. Det här med slopat matkrav. Det är väl en sommar följertång.

Du ser till att man ska knabbutreda matkravet vid alkoholservering. Regeringen Kristersson har ju använt Almedals veckorna tre år i rad nu till att komma med någon liten, glad, liberal reform som ska hålla ungdomsförbunden här nere på gott humör. Det var ju. Nu ska vi se vilken ordning var det nu? Danstillståndet avskaffades.

Det var 2023 och sedan var det gårdsförsäljning som skulle tillåtas var förra året och nu kommer då den här saken. Den är ju potentiellt beroende på hur Jakob Forssmed processade här och vart det till slut landar så är ju det här potentiellt en lite större reform om att man om man skulle landa i att gå hela vägen och det inte faktiskt ska vara så att man måste ha ett kök för att servera alkohol så skulle det kunna förändra svenska städer en hel del och bli lite mer kontinentalt. Men jag tror det när jag ser det när det kommer ut från Socialdepartementet. Men folk var ju väldigt glada på timrumminglet, i alla fall över den här reformen. Sverige är lika glada i höst.

Sverigedemokraternas stav som vanligt strålkastar ljuset genom att lansera sin vit bok igår klockan tio med ett seminarium. Det ledde till ett öppet bråk mellan Moderaterna och SD där finansmarknadsminister Niklas Wykman skrev på ex om STS smutsiga förflutna. Han var glad att han företrädde ett annat parti. Jimmie Åkesson kontrade med att Moderaterna minns han styr på STS mandat och efter STS krav. Hur har Moderaterna tagit emot det här utspelet?

Ja, men jag kan väl säga Gunnar Strömmer till exempel. Jag intervjuade honom här på scenen igår och han. Han vill ju balansera upp därligt och ställer sig lite grann mellan Niklas Wykman och Sverigedemokraterna. Men han säger ju att det är klart att det här är bekymmersamt för Sverigedemokraterna att det är en en problematisk historia. Men han menar att så mycket avgörs av hur Sverigedemokraterna hanterar den här vit boken och sin historia nu också pekar han väldigt gärna också på att det finns andra partier på vänsterkanten, framför allt Vänsterpartiet, som har stora problem i dag.

Och då är det ju inte antisemitismen han menar. Han noterar att det finns en diskrepans mellan M topparna, om vi säger så. Jag hörde ju när Gunnar Strömmer satt och var diplomatisk hos Anette och sedan kommer Elisabeth Svantesson hit. Hon backade i stället upp Niklas Wykman fullt ut och menade att Jimmie Åkesson måste sluta vara så himla lättkränkt med tanke på hur Sverigedemokraterna själva uttrycker sig om andra partier och andra människor. Så kan man inte hålla på att bli upprörd över att någon har sagt att man har en sunkehistoria.

Det här var ju man kan det här med ett klassiskt ordbråk i kvällstidningsformatet, men det är lite intressant för det. Man slår sig av hur länge sedan det är man hörde en toppmoderat uttrycka sig på det här sättet om Sverigedemokraterna. Sen Ulf Kristersson tog den där koppen kaffe hösten 2019 så har det ju hetat att många partier har ett problematiskt förslutet om Vänsterpartiet. Mycket allvarligt. Sverigedemokraterna får svara på frågor.

Sverigedemokraterna nu har Niklas Wykman rakt ut att det är tur för högerväljare att det finns ett parti att rösta på där man får rätt politik utan den sunka historien. Jag tror att det var någon annan moderat som kände att det var ganska skönt att någon faktiskt försökte förklara skillnaden mellan de två partierna. För hittills har man ägnat sex år åt att försöka minimera dem, och det är ju väldigt olika partier med olika utgångspunkter. Det finns ju mer som skiljer dem åt än bara det. Det kanske var en första indikation på att vi kan få ett valår där moderaterna kanske inte bara försöker visa hur nära man är.

Sverigedemokraterna utan också visar på skiljande att man kanske för att man. att man ändå har det med sig, jag vet inte, vi får se. Samtidigt läste jag någon analys som var att nu har Jimmie Åkesson röjt alla hinder för att driva in regering med den här vitboken, är det så? Du läser DN här, ja. Okej, det var där jag läste.

Allvarligt. Nej, men det är klart att Sverigedemokraternas vitboksprojekt långsiktigt är ju någonting som man förmodligen behöver, det kommer att vara bra för Sverigedemokraterna förutsatt att man som Gunnar Strömmer hanterar utfallet och hanterar efterspelet på ett rimligt sätt. Vänsterpartiet har ju gjort flera liknande projekt, sen finns det en levande diskussion om det räcker, men när det gäller det kommunistiska arvet och relationen till förtryckade skivmedel i öst, det här är ju en typ av uppgörelse som Sverigedemokraterna har slagit ifrån sig tidigare, nu tar man ju tag i det och till och med ber om ursäkt offentligt för vissa inslag och beklagar andra. Det är klart att det här är ju ett sätt för Sverigedemokraterna att göra sig själva mer salongsfärga, sen är det lite speciellt att det är samma generation Sverigedemokrater som genomför det här projektet som i mer eller mindre formade partiet under vissa av de problematiska åren, kanske inte de mest problematiska åren men problematiska år, så det är lite ovanligt, det brukar vara en ny generation som ger upp med en gammal generation och här är det ju faktiskt generationen som har styrt partiet i snart 30 år som går in. Mattias Karlsson, en av de här förgrundsgestalterna som fortfarande är tongivande idag han sa till Dianet att de kanske borde ha lagt ner egentligen där och startat om.

Exakt, jag intervjuade honom om vitboken och han menar ju på att de har fört diskussioner många gånger under åren på grund av den här historien som Sverigedemokraterna har om de borde lägga ner och starta om och börja med ett helt nytt parti fritt från de här rötterna. Men han sa att av ekonomiska och praktiska skäl så blev det aldrig så men att det kanske hade varit det bästa. Jag har pratat med flera Sverigedemokrater och några vill väldigt gärna säga att det visar sig att det var mycket värre än vi har trott. Mattias Karlsson själv, han sa att han blir äcklad av en del saker i historien Vi får se vad det här tar vägen. Jag tänkte på en annan sak här, jag intervjuade Ebba Busch en gång för många år sedan och ställde då frågan, hade det inte varit lättare för dig att skapa det parti du vill göra utan det historiska arvet för Kristdemokraterna?

Och det sa hon, jo, det hade det. Egentligen hade hon velat bilda ett nytt parti men av just de långa linjernas skäl och organisatoriska faktorer så är det ändå lättare att backsamlera det problematiska arvet och abortmotståndet och paternalismen inom kyrkan och allt det där. Men det är lite intressant hur partikostymerna överlever sig själva lite grann. Vi har ju, apropå Centerpartiet som nu är ett gammalt bondeförbund i en storstadsliberalförpackning, jättekonstigt egentligen. Liberalerna är ju också…

Det är partiorganisationer som försöker fylla sig själva med innehåll snarare än rörelser som uppstår i någon form av samtida kontext. Det är rätt intressant. Du har ju haft alla partiledarna på scen och om man tittar tillbaka i poddarkivet så kan man också lyssna och höra dig fråga vad i deras partis förslut när de hade skämts över. Det blev lite blandade svar. Vissa har tagit frågan på större allvar än andra.

Anna-Karin Hatt drog ju fram motståndet mot Öresundsbron som den största skamfläcken. Det kan ju tyckas vara lite konstigt med tanke på att även Centerpartiet har en del tveksamheter om vi backar längre bak, 30-tal, 20-tal. Så långt bak vill hon inte blicka. Jag tror att det går att hitta mer genanta saker än motståndet mot Öresundsbron även om det såklart är en liten pinsamhet i ett samtida sammanhang. Vi ska börja knyta ihop säcken här.

Vad tar ni med er från veckan? Om man ska nämna en liten, kort, kul grej som har hänt i veckan så var det väl jag intervjuade Annie Lööf här också. Tidigare Centerledaren. Precis. Hon har ju tagit ganska många steg ifrån politiken nu men hon stängde inte dörren till att göra en kollbild en dag att kanske återvända till partipolitiken en dag.

Du frågade ju då efter nästa val om det blir en röd-grön regering med Centerpartiet att de kanske ringer henne? Minister verkade hon inte jättesugen på just nu men hon uteslöt inte att det kanske kan bli så framåt. Har du något extra minnesvärt? Vi tar väl med oss två nya partiledare egentligen. Det är väl det som kommer påverka oss mest på lång sikt.

Anna-Karin Hatt hade ju visserligen redan tillträtt men det här var i mångt och mycket hennes första verkligt offentliga framträdande på en partiledardebatt i all ära i SVT men det här är ändå ett lite större sammanhang där det utsätts för fler typer av prövningar. Simona Mohamsson helt färsk, jättespännande att se vart det där tar vägen för Liberalerna. Men sen var det väl en liten detalj jag slutsade på var ju det här att Tobias Bildström tydligen ska berätta varför han avgick. Precis, om du köper hans bok. Ja, det tänker jag verkligen göra i så fall för det är många som har väntat ett år på att få den historien så jag hoppas att han inte gör oss besvikna nu när han har lovat att faktiskt berätta det.

Sen hoppas jag också att förklaringen är spännande. Men det känns som att den borde vara det. Det är väl det jag drar upp ur hatten på rak arm. Mycket att se fram emot i höst helt enkelt. Det har faktiskt varit en ovanligt händelserik Almedalsvecka måste jag säga, rent sakligt.

Det är två nya partiledare varav en vald här i en ruin tror jag och dessutom en vit bok från Sveriges näst största parti. Det är inte dåligt med ljudsvärd är det. Det får bli slutordet för idag. Tack för att ni kom hit och lyssnade. Och tack också till er som lyssnade hemma.

Politikerummet tar nu lite sommarlov. Vi hörs igen i augusti. Tills dess, tack Viktor. Tack så mycket. Tack Annette.

Tackar. Och tack för att ni har lyssnat. Ha en fin sommar.