Varför vågar inte politiker kräva legalisering av Mariana eller höjda bortgräns? Och hur länge lever politiska tabun? Det här är det politiska spelet. Vi går mot ljusare tiden. Fint väder.

Denna heta sommarkväll. När Östersjön ligger spegelbland. Hej och välkomna till det politiska spelet. Sommarspecial och den alldeles speciella somriga vignetten. Man blir så glad av den.

Förhoppningsvis lyssnar ni på detta i en hängmatta kanske. Eller i solen på stranden. Eller i en jättetrång sommarstuga som du hyrt för dyrt. Och alla barnen bara skriker vad vet jag. I vår sommarserie så passar vi på att rikta blicken mot de delar av politiken.

Som kanske vanligtvis inte får så mycket uppmärksamhet. Men nu så Fredrik Fortenbach. Ja, absolut. Hej. Hej.

Hej Helena Ersén. Hej. Högt i tak och trygga rum är ju viktiga beståndsdelar i det politiska samtalet. Men idag så pratar vi om de ämnen politiker gör bäst i. Att undvika frågor som kan ödelägga karriärer och begrava politiska ambitioner.

Varför är det så? Och hur snabbt ändras politiska tabun, Fredrik? Om vi bara börjar med, vad är ett politiskt tabu? Får jag säga att tabu är överhuvudtaget i den svenska akademin. Då är det ett förbud mot kontakt med eller omnämnande av något.

I vår kulturkris i fråga om företeelser. Vår omnämnande väcker starkast känslor och reaktioner. Och sen tyckte jag det var kul att se att ordet är från Tonga och belagt 1845. Det var en överraskning. Ja, det var kul.

Jaha, okej. Och ett politiskt bit då, vad är det? Jo, men det finns ju frågor och förslag som man inte kan driva som politiker eller som debattör. Så att man då gör bort sig och i värsta fall kanske till och med förstör sin karriär. Skulle ni säga att det finns någon gemensam nämnare för de politiska tabun ni kan komma och tänka på?

Alltså jag tycker att det finns lite olika sådana där frågor. De kan ha en laddning av olika skäl. Men egentligen så tycker jag att ett politiskt tabu det är en sån fråga som man absolut inte, som du nämnde här i starten, att man absolut inte kan driva den. För att då får man så mycket pisk och på pälsen så att man är rökt. Sen finns det ju frågor som ingen driver.

Därför att väljarna inte gillar dem till exempel. Och det kan man också säga är en form av politiskt tabu. Även om det inte skulle innebära att man blir utsterad i riksdagen direkt. Utan att det är väljarna då som är arga istället. Så det finns lite olika varianter.

Vi går in på några olika exempel. Men det slår en ju att genom åren så dyker det ju ändå upp politiker som testar. Att driva just de här frågorna. Jag vet inte, det är nästan som en testballong då och då. Och sen så kanske det inte blir så bra.

Men varför gör de det? För oftast vet de ju att det här är en fråga som är känslig. Men om man tar abort till exempel. Då var det ju till och med så att Ebba Busch själv var inne och fingrade på den frågan. När hon var aktuell som partiledarkandidat.

Och då gällde det förstås därför att i hennes egen rörelse så fanns det då en klang i botten för detta. Och hon har ändå inte lärt sig att det är en fråga som man bränner sig väldigt mycket på. Utanför den kretsen. Så att i hennes fall så var det väl brist på erfarenhet då. För att ta ett exempel.

Ja just det. Att man är bekväm i sitt eget sammanhang kanske med att driva den här frågan. Det gäller ju också ungdomsförbundet som driver en massa konstiga frågor. Som ingen annan tycker är bra. Men de tycker att det är kul.

Och de vet att deras kompisar i samma ungdomsförbund inte har något problem med det. Det kan straffa sig i framtiden. Men i alla fall så är det väl också så att man gör det av övertygelse helt enkelt. Att man tycker så intensivt en viss sak. Så att man känner att man måste driva den.

Okej så politiker som kanske sitter fast lite i en filterbubbla alternativt är ideologiskt övertygade i en viss fråga. Ja det tycker jag är en bra förklaring. Då har vi skrivit en egen sammanfattning. Det kan Saul ta upp. Okej vi kan väl börja med en fråga som många kanske kommer att tänka på när man pratar om just politiska tabun.

Legaliseringen av narkotika oftast cannabis. Det här var något som den tidigare moderata riksdagsledamoten Hanif Bali ville driva 2019. Men det stötte på patrull och så här sa han till Svenska Dagbladet. Det är svensk politiks motsvarighet till att göra Mohammed-karikativ i Pakistan. Folk blir bara emotionella, känsliga, aggressiva.

Och det brukar vara politiskt självmord att göra det. Men jag märker i alla fall lite av en skillnad att folk är redo att diskutera eller prata om frågan på ett helt annat sätt. Men det märkliga är, jag har ingen problem att ha fel eller motbevisa. Det märkliga är att du blir bemött som en enorm åsiktskorridor. En åsiktskorridor säger Bali.

Fredrik vi ska prata lite mer om åsiktskorridorer längre fram i avsnittet. Det här är ju språkpodden också. Vi ska gå igenom ordet åsiktskorridor bland annat. Men stämmer Balis beskrivning av det här ämnet? Ja den stämmer alldeles utmärkt.

Och här kan man återgå till det jag nämnde tidigare. Nämligen att ungdomsförbundare kan vara förtjusta i vissa frågor, men som straffar sig längre fram. Simona Mohamsson, numera partisekreterare i Liberalerna, var ungdomsförbundare. Och tyckte då, i likhet med många andra i Liberala ungdomsförbundet, att man borde legalisera cannabis. Det får hon inte tycka längre.

Och det där kom ju i kapp ofta va. Men det är absolut en sån fråga. Frågar Sara Skyttedal, kristdemokraten, hur hon har blivit behandlad när hon har sagt att hon tycker att man ska legalisera cannabis? Ja för när Mohansson fick frågan rätt nyligen så svarade hon i stället att vi bryr oss om att bekämpa missbruket. Ja minimera skador, det har jag en del att säga om också faktiskt.

Det finns ju mätningar på ett antal sådana här tabufrågor som valforskarna i Göteborg har gjort. Och det är bara 13% som tycker att det är ett bra förslag att legalisera cannabis. 13% och då låter det som att Hanif Bali ändå är medveten om att det här är ett riskabelt projekt att ges in på. Det är ju också skillnad på vad etablerade politiska debattörer tycker och folk ibland. Det finns åsikter som är tabu i offentlig debatt fast de förekommer bland vanliga väljare.

Argumentet som Sara Skyttedal och även Simona Mohamsson lägger fram för att legalisera cannabis. De bygger på en statistik som har publicerats varje år från EU. Deras antinarkotikabyrå som i alla fall tidigare hade den fantastiska förkortningen i namnet EMCDDA. Och denna myndighet har då årligen skickat ut helt ovedräftig statistik som visar att Sverige toppar listan över narkotikarelaterade dödsfall. Medan då södra Europa inte har några dödsfall alls i princip och så där vidare.

Och den statistiken är helt utdömd av svenska myndigheter. De har på Socialstyrelsen frågat sig själva varför de ens levererar siffror. Och även den här EMCDDA brukar skriva under tabellen att ops, varning, varning. Alla länder rapporterar olika så det här kan ni inte använda för att jämföra. Men det där har ändå medierna hela tiden rapporterat och det har blivit en stor grej.

Och då har de politiker som vill legalisera cannabis har liksom lutat sig mot detta. För att minska skadeverkningarna så ska man då avkriminalisera narkotikabruk och legalisera cannabis. Det har varit andemeningen så att säga. Okej, så man kan bekräfta sin tes då med den siffran just? Ja just det, fast den bygger på verkligen att länder rapporterar helt olika.

Och vissa är duktiga på att rapportera dödsfallsorsaker i Sverige till exempel. Andra gör inte det alls i samma utsträckning. Och när du säger Sara Skyttedal så var det ju våren 2023 då som den dåvarande kristdemokratiska Europaparlamentarikens Sara Skyttedal bestämde sig för att försöka bedriva det hon kallade en humanare narkotikalinje. Hon fick ju på pälsen för det. Ja, det är dagens understatement skulle jag säga.

Alltså det blev ju en soppa utan dess like. Och det slutade med att den dåvarande parti säkert igen fick avgå anklagelser och polisanmälningar. Men grejen var ju den att hon satte sig i flera blytunga intervjuer också. Och att hon tyckte att man skulle legalisera cannabis då. Mot partiledningens vilja, mot partiets linje, mot partisekreterarens upprepade önskemål om att hon skulle lägga av med det där.

Så det slutade ju med att hon rök ur partiet. Så jag tror hon ångrar sig idag. Men det vet jag inte. Går det att göra på något sätt det där att diskutera svensk narkotikapolitik överhuvudtaget? Eller är det bara, det finns en så stark konsensus nu att det system vi har, det är så vi vill ha det.

Det är väl bara detaljer i som kan diskuteras får man väl säga. Jag vet att Liberalernas tidigare riksdagsledamot Anna Starbrink till exempel har uttalat sig för att man ska utreda vissa frågor kring liberaliseringen av narkotikapolitiken. Men längre än så kan man knappt gå i Sverige. Och precis som Fredrik var inne på så är det ju en väldigt stor majoritet av svenska folket som inte vill förändras. Det här då.

Och inget parti, vad jag vet. Okej, vi går rast över till en annan känslig fråga, nämligen abortfrågan. Det är inte en omröstning om rätten till abort. Det handlar inte om de här omröstningarna. Mitt ställningstagande handlar inte om det, utan mitt ställningstagande handlar om beslutsnivån.

Alltså att abortfrågan inte hör hemma på EU-nivån. Och sen kristdemokratiska Europaparlamentariker, Lars Adaktusson, var det. Det var 2019 som Dagens Nyheter avslöjade att han hade röstat emot aborträtten 22 gånger. Adaktusson själv menade att han röstade emot att EU skulle ha något med abort att göra. Det där fick han det ju jobbigt för.

Verkligen. Och det där slog stenhårt mot Kristdemokraterna. Då fick de verkligen lära sig det hard way, att den där frågan kan man inte driva, som han gjorde. De surfade ju på sin största framgångsvåg på mycket längre på våren och låg på 12 procent. Sen när EU-valet började närma sig och det här kom fram så sjönk ju siffrorna jättemycket.

Och det var väl också lite starten på en ordentligt kassrelation mellan Ebba Busch och Lars Adaktusson. Det slutade väl också med att han till slut fick lämna. Så man bränner sig rejält på vissa frågor. Men hans förklaring låter ju så himla logisk på något vis. Vi vill att det är en nationell fråga, vi vill inte att EU ska fatta beslut om abortfrågan.

Men det landade ju inte så väl. Men det var ju också att han inte ville skriva på någon slags skrivelse som protesterade mot en ung flicka i Sydamerika kan det ha varit, som blev våldtagen och inte fick göra abort. Det fanns ju de som menade att det där var till viss del svepskäl. Sen så är det ju så med många frågor som är svåra och känsliga att politikerna kan tycka att de ska beslutas på olika nivåer. Så han kanske hade någon poäng där.

De var ju olika formulerade, de här olika resolutionerna som berörde abortfrågan som han inte ville ställa upp på. Så jag tror att han gjorde det lite enkelt för sig där i sin förklaring. Sen är det ju så med Kristdemokraterna att de är ju skeptiska till, egentligen i grund och botten och själ och hjärta, har varit i alla fall skeptiska till en liberal abortpolitik och har velat begränsa den lite grann på olika sätt. Men det är ju väldigt länge sedan som de fattade beslutet att ställa sig bakom svensk abortpolitik. Detta är fortfarande kanske det tyngsta tabuet vi har i svensk politik.

Lite grann så närmar de sig det där ibland ändå. Till exempel i det här som handlar om att personal inom vården ska inte behöva vara med och göra abort. Här drev de ju först och sen så luddade de till det ganska rejält till att det där kan man nog lösa på arbetsplatserna. Men de har lite svårt att interpeta det där alls. Och abortmotstånd i Sverige är ju väldigt starkt kopplat till religiositet och det är väl det som är orsaken.

Men även Sverigedemokraterna har velat flytta gränsen för fri abort. De har velat skjuta den från vecka 18 som det är idag till vecka 12 som det är i de flesta andra europeiska länder. Men de har också bränt sig på den här frågan. Och de har lagt ner den frågan helt och hållet? Ja, de har också släppt den helt och sagt att vi står bakom svensk abortpolitik.

Och det där ledde till att Paula Bjeler, deras enda framträdare, eller första i alla fall, främsta kvinnliga företrädare hoppade av partiet. Bland annat. Hon hade andra motiv också men det var ett viktigt skäl. Kan man anta att ett parti som Sverigedemokraterna som då vill locka kvinnor känner att de inte har någonting att vinna på att ha en hård linje i abortfrågan? Det användes mot dem i en valrörelse så att även de fick lära sig the hard way.

Och det där är ju en jämställdhetsfråga till stor del och Sverige är ett jämställdhetsland och man säger att kvinnan ska bestämma över sin egen kropp. Men det ska hon ju bara då till vecka 18 för sen är det socialstyrelsen som ska bestämma. Och sen är det posträtts väl och ve som gäller. Så att jag menar, det är ju en jättesvår, komplicerad, etiskt jobbig fråga i grund och botten. Men i den politiska debatten så finns det inga nyanser egentligen.

Det finns ju väldigt många sådana medicinsk-etiska frågor att ta ställning till. Alltså organdonation och alla möjliga frågor. Varför är just abortfrågan så himla svår att diskutera? Av jämställdhetsskäl tror jag. I Sverige är det en fråga om kvinnors rättigheter helt enkelt.

Sen har ju abortfrågan ändå bubblat upp på senare år. Man ser senare en Lars Adaktusson-grej, nämligen att föra in aborten i grundlagen. Det var ju det senaste som blev en grej. Även där var ju Kristdemokraterna inne och vevade. Ja, de skrev en obegriplig liten egen text.

Ja, en liten grundlaga. Ja, som var inte helt lätt att förstå. Så de har det inte så lätt alltid. Ja, och det är ju dessutom så att Kristdemokraterna har ju en tung företrädare, Hans Eklind, som ju faktiskt sa just kring det här med att föra in aborträtten i grundlagen. Då sa han att om det görs, då kommer jag rösta nej till det ifall det förslaget läggs fram i riksdagen.

Sen har vi frågat honom om han står fast vid det och då har han inte velat svara utan hållit sig lite undan den här frågan. Så jag tror att han möjligen har släppt det, men jag vet inte. Men det är bara Kristdemokraterna som har några som helst betänkligheter kring abortfrågan, kan man säga idag. Så ser det ut nu, ja. Även om Sverigedemokraterna har en nära historia av betänkligheter.

Ja, de ville nog inte heller ha in aborträtten i grundlagen egentligen, tror jag. Men de har släppt det. Vi går vidare till en röst som jag är säker på att ni känner igen. Nu inleder ni ett nytt riksdagsår och ni står inför många viktiga beslut. Medborgarna förväntar sig att ni tar ert uppdrag på allvar och alltid verkar i hela svenska folkets intresse.

Vad glad jag blev att du tog just den här klippet. För ungefär så lär sig ju kungen varje gång han öppnar riksdagen. Lycka till i ert svåra och komplicerade arbete. Jag tycker ändå att det är en liten fin uppsträckning att han säger till dem om de har glömt bort vad det är de ska göra nu när riksdagens år börjar så blir de påminda. Monarkin är ju faktiskt en fråga som en del av våra riksdagspartier har en åsikt om.

Även om samtliga partiledare gärna klär upp sig och går på bal på slottet så är det inte alla för dess existens. Hur stort är det politiska motståndet mot monarkin i riksdagen? Ja, ingen driver något motstånd mot monarkin i riksdagen. Även om vissa partier på pappret har det i sin politik. Jag kommer ihåg en gång när jag frågade Miljöpartiets tidigare språkare Gustaf Fridolin om detta.

Och han bara la av ett garv och så sa han, det är klart att vi inte driver det. Fast de har det då i sitt partiprogram. Och hur ska man förstå det? Om man skriver i sitt partiprogram att vi vill gärna avskaffa monarkin, som Socialdemokraterna skriver. Vi vill avskaffa monarkin när det finns ett läge för det, när folket tycker att det är dags för det.

Hur ska man förstå det? Förr eller senare ska man väl egentligen inte ha kvar grejer i sitt program som man inte vill? Men jag tänker, är det inte politiskt partis uppgift att driva på opinionen att vilja då till exempel avskaffa monarkin? Eller måste man vänta in medborgarna? Jag tror det handlar väldigt mycket om att de principiellt känner att de måste vara för ett avskaffande av monarkin.

För att man kan inte vara för det av, vad ska man säga, mänskliga demokratiska skäl. Men så tycker alla att det är trevligt och toppen och bra marknadsföring och det är lite flärd. Och de tycker själva också att det är roligt att förblanda sig lite med… Turistinkomster. Ja, det med.

Men liksom, motståndet då är ju egentligen en tradition. Men det grundades ju då när monarkin hade makt. Så läget är ju annorlunda nu då, men… Man kan tycka synd om Victoria som blev tvungen att axla detta av kungen för den delen också. Som kanske hellre hade valt ett annat yrke.

Florica kanske? Ja, troligen. Eller han ville väl bli jägmästare var jag för mig kanske, eller? Ja, hur som helst. Nu är det ju jättesvårt med Victoria och Daniel och sådär.

Hon är ju väldigt populär. Mycket mer populär än vad hon var. Just det. För det görs ju i samband med kungens firande av 50 år på tronen. Och 2023 så tittade Somminstitutet på stödet för Kungahuset.

Och även för kungen och kronprinsessan Victoria. Och 44% av svenskarna hade ganska eller mycket stort förtroende för Kungahuset. 68% tyckte att det var ett dåligt förslag att införa republik till exempel. Men 11% tyckte däremot att republik lät lockande. Det är en tillräckligt stor väljargrupp att ändå kapitalisera på.

Till exempel Vänsterpartiet som ju faktiskt sa i sitt partiprogram att vi vill avskaffa monarkin. Nej, jag tror inte det räcker riktigt. 11% räcker inte? Nej, det tror inte jag. Det är inte värt det?

Nej. Nej. Norsidag och sig gillar också att gå på kalas. Ja, precis. Nobelfesten till exempel.

Ja, på sätt och vis kan man ju det. Ja, alltså det är inte så att man är rökt om man som politiker säger att vi borde avskaffa monarkin. Det är man inte. Däremot så kan det leda till väljartapp. Man har inget att vinna på det bara?

Nej, man har inte det helt enkelt. Okej. Vad som är ett politiskt tabu kan ju i allra högsta grad förändras över tid. Ett sådant ämne som man nog kan beskriva som föränderligt har ju varit invandringen. Vi ska lyssna på ett litet ljudklipp som illustrerar lite hur Socialdemokraterna har bytt fot i den frågan.

Mitt Europa bygger inte murar. Det råder ju ingen tveksamhet om vad vi socialdemokrater står någonstans. Vi står upp för en strav migrationspolitik. Att vi skulle komma tillbaka till Ulf Kristersson eller Gunnar Strömmers ultraliberala politik. De ju båda har propagerat för fri invandring under sina politiska karriärer.

Det är ingenting som vi står bakom. Magdalena Andersson hoppade över sin företrädare där. Ja, som av en händelse. Lite raskt. Hon gick tillbaka till 80-talet först.

Från Stefan Löfvens tal om att hans Europa inte bygger några murar till Magdalena Andersson som gärna slår fast att Socialdemokraterna är det parti som kämpat för att få ner invandringen mest av alla. Det här skiftet i den frågan, hur stort har det varit? Ja, det är ju enormt. Och det här var ju också ett tabu som försvann. Där den normala åsikten ändrade så oerhört fort.

Jag tror att det finns få exempel när värderingar ändras så snabbt. De gjorde det kring 2015-2016 när det svenska mottagningssystemet var överlastat. Alla partierna svängde, eller så gott som alla. Och när det hade skett så följde väljarna i hög grad efter. Man kan säga att det skedde november 2015.

Att det tabut föll. Sen finns det fortfarande frågor på det här området som är känsliga. Och som inga riktigt kanske driver och som medierna tycker är jobbiga att hantera. Men i huvudsak kan man säga att det har svängt totalt. Så kan man säga att det är tvärtom nu att det finns ett tabu kring att vilja ha fri invandring till exempel.

Eller öka invandringen. Men om du skulle säga fri, då skulle nog den politiken göra bort sig på ungefär det sätt som vi har beskrivit. Däremot så går det ju fortfarande för Miljöpartiet till exempel att vara för en återgång till permanent uppehållstillstånd. De vill ju i praktiken gå tillbaka till den gamla migrationspolitiken. Och står ju för det men driver det inte på ett jättesynligt sätt.

I och med flyktingkrisen 2015 så blev begreppet åsiktskorridoren något av en grej. Allmänt känd, Fredrik. Ja, precis. Det blev till och med en ny ord. Det här är ju då ett uttryck som är myntat av professor Henrik Ekingren Oskarsson.

Och han skrev då att åsiktskorridoren är Den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd. Och han skrev att korridoren är mycket smal i Sverige. Det fick ett väldigt stort genomslag det här uttrycket. Många tyckte att det var en bra beskrivning just kring att man inte fick kritisera migrationspolitiken. Henrik själv var inte riktigt så nöjd med det och blev inte så nöjd med det i efterhand.

För att han tyckte att det där blev för smalt. Han ville kritisera att det är så mycket låsta positioner i svensk debatt. Till exempel i sociala medier och han tyckte att det blev för synonymt med politisk korrekthet. Men det blev ju ett väldigt etablerat uttryck. Ja och ganska bra för det säger på något sätt vad det handlar om.

Det är en enkel beskrivning. Vilket år var det han myntade det, sa du? 2013. Det man ska komma ihåg också det är ju att Fredrik Reinfeldt som var framgångsrik partiledare på massa olika sätt. Just när det gällde migrationsfrågan så var det ju han till stor del som la en våt filt över hela den här debatten.

Man fick verkligen inte för honom prata om det egentligen. När SVT Agenda hade en partiledardebatt så hade de ju ställt frågan då hur mycket invandring tål Sverige eller någonting sånt. Och han blev ju helt vansinnig och svart i ögonen och anklagade då Sveriges Television för att marknadsföra Sverigedemokratisk politik. Och det där det gjorde ju att ingen vågade riktigt. Det var ju likadant med dåvarande migrationsministern Tobias Billström.

När han försökte säga någonting om att volymer spelade roll för integrationen så hamnade ju han i frysboxen och var ju tyst i åratal. Tobias Billström har varit migrationsminister sedan 2006. Och ofta visat att han har förmågan att uttrycka den balanserad och humana inställning som är regeringens och också Moderaternas syn i dessa frågor. Men han har på sistone brustit några gånger och det är försvårande att det har skett i flera tillfällen. Reinfeldt läxade upp honom offentligt och så att det var ju väldigt känsligt.

Det tolkades ju också lite som att okej vi ska alltså inte hjälpa människor som flyr från krig och förtryck. Det är det du säger. Ungefär så tolkades ju när till exempel Billström pratade om volymer. Det var ju en tid när man var väldigt försiktig med hur man uttryckte sig överhuvudtaget kring migration och invandring och sådär. Det där har ju skiftat lite nu.

Det har ju blivit ett annat språk. Det är en annan retorik överhuvudtaget. Eftersom Reinfeldt fick kritik för etniska svenskar mitt i livet. Det är inte de som är arbetslösa. Ja det var lustigt att just han fick kritik för någon form av rasism då.

Vilket är ju faktiskt ganska konkern. Men det var ju verkligen så att Sammanpip då till exempel den liberalen eller Folkpartiet då hade det förslaget om att man kunde ställa krav på att kunna svenska för att få medborgarskap. Det blev ju också ett ramanskrig och de anklagades ju för att fiska i grumliga vatten. Så att så fort någon hade något förslag om någon viss liten skärpning på något område så blev det ju grumliga vatten direkt. Det var ju också Sverigedemokraternas tillväxt som bidrog till denna känslighet.

Det var det jag skulle fråga. Vi måste väl ändå nämna Sverigedemokraternas roll under den tiden. De kom ju inte in från 2010. Och under den tiden försökte man göra allt för att hantera deras närvaro på olika sätt från de andra partierna. Ja då blev ju detta då en någon slags försök till åtgärd mot Sverigedemokraterna att absolut inte ge dem rätt i något enda avseende.

Och den metoden har ju visat sig vara mindre framgångsrik då. Jag tänker på det här med åsiktskorridorer och medierna. Vi gör ju också en slags bedömning. Det ingår i vårt jobb att göra en slags bedömning av vad är någon sådan här normal åsikt? Lättare sagt hur ser spannet ut?

Hur ser korridoren ut? Det finns ett uttryck som kallas för legitim konflikt som bland annat medieforskare använder. Det går ut ungefär på att om du tycker något som alla tycker. Det vill säga att det är bra med jämställdhet eller djurskydd till exempel. Då är det ju inte intressant.

Är det för far out då får du inte vara med heller. Då verkar det ju knäpp. Man tar in folk i detta spann av åsikter som en vettig människa kan ha. Man ska vara lagom radikal och nytänkande. Vi har fått några exempel här på politiska tabun men Fredrik du har ju undersökt vilka fler ämnen som är onämnbara.

Ja då har jag tittat på mätningen från Göteborgs universitet. Vi har varit inne på en del av dem men om man tar fler förslag som man inte kan vara för och samtidigt betraktas som en vettig människa så är det till exempel att istället för demokratin så skulle man kunna ha en stark ledare. Det kan du inte framföra. Legalisera köp av sexuella tjänster. Det är bara 9% som tycker att detta är bra.

2% vill satsa på olja och kol. Det kan man inte heller driva. Att vara för barnaga är ju verkligen tabu idag men det var inte tabu igår. Det var normalt för några generationer sedan. Sen finns det några förslag som man inte kan vara emot.

Satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män till exempel. Stärka djurens rätt kan man inte heller vara emot. Och sen finns det några punkter som jag tycker är lite extra intressanta. Nämligen där det finns en skillnad mellan vad etablerade debattörer säger och vad en del väljare trots allt tycker. Där det finns en diskrepans.

Aktiv dödshjälp som inget parti driver till exempel. Men det tycker jag är mer än hälften att välja. 53% tycker jag att det kan man tillåta. Dödstraff är lite grann så 20% av väljarna vill införa dödstraff för mord. Det är inte jättelite med 20%.

Men jag tänker på det där med till exempel kol och olja. Om man tittar på USA så har ju den frågan fått ett uppsving sedan Donald Trump kom in i Vita huset. Skulle man kunna se någon liknande här? Att de här tabufrågorna skulle kunna bli tillåtna? Jag tror inte man kan gå så långt då.

Men man kan ju ifrågasätta vindkraft till exempel. Det är ju helt lätt inte redan nu men jag menar att man skulle kunna gå längre där till exempel.